om 9 dagar...
9 dagar har aldrig känts så långt som dessa.
kallt.
Varje gång det händer slår det mig att jag förra året tänkte att i år ska jag vara väl förberedd. Jag ska ha kollat igenom påsar, kartonger, lådor med
Jackor
mössor
vantar
overaller
fuskpolos
stövlar, skor, kängor
så att jag har koll på läget, och inte behöver få paniksyndrom när Tove står i hallen, redo att fara till skolan, iförd flip-flops och en tunn sommarjacka.
Hände det idag då? Hade jag koll på läget? Var jag förberedd och visste precis vart den lite tjockare innan-vinterjackan var? Fanns det två vantar av samma sort på rätt ställe i garderoben? Eller var det snarare ett virrvarr av 20 olika vantar, alla ensamma utan kompis?
Ja, det var det senare alternativet. Inte en grej på rätt plats. Kartongen med vinterkläder på ett ställe. Påsarna med ärvda kläder långt ifrån samma plats. En vante här, en annan där.
Pyssel och plock, men det gick, och hon kom iväg till skolan i tid. I år också.
Men till nästa år.... Då ska jag ha koll. Ja då. Verkligen.
Gnäll!
Jag är egentligen inte sån.. Jo det är jag. Men jag visar det inte så mycket faktsikt, försöker vara en glad positiv människa som ser möjligheter istället för hinder och alla andra klyschor som brukar komma i den vevan.
Men när allt bara rullar på och är bra.. Då finns det ju inget att tillägga, för då är det ju.. ja... bra. Och det är inte bra. Jag tycker inte det. Då har man inget att sträva efter, inget mål att nå. Om man är nöjd menar jag.
Nöjd.. Det är ju i grunden något positivt, men jag tycker det är ganska förskräckligt på ett sätt. Att vara nöjd alltså. Det är så.... passivt. Tillbakalutat och avslappnat. Allt är uppnått, nu skiter jag i vad som händer, ungefär.
Men har man något att reta sig på, eller ifrågasätta, då är man ju inte nöjd. Och då är man på väg någonstans. Mot en förändring, ett mål. Och vid det målet ytterligare något att ändra/ifrågasätta. Sedan behöver det inte hända radikala saker, det behöver inte ens hända någonting. Men då har man iallafall engagerat sig och visat att man bryr sig. Att det rör en. Att det inte kan hända massa saker som direkt eller indirekt påverkar en, utan att man reagerar på det. Att inte vara passiv. Passiv är farligt.
Min poäng? Jag tror jag trasslade in den någonstans i inlägget.
koncentrationssvårigheter
Det började i bilen i fredags, när jag frågade henne om hur det går i nya skolan. Det är inte helt självklart för henne, det där med att räkna, skriva och läsa. I förra skolan var det en liten grupp i klassen som fick extrahjälp för att inte hamna ännu mera efter, de gick iväg med en lärare som kunde ge dom den tid de behövde för att hålla tempo med de andra i klassen. Så min fråga var om hon fick någon extra hjälp i den här skolan också.
- Nej, det får jag inte. Och det är ganska svårt att koncentrera sig på lektionerna ibland, när det blir så rörigt och stökigt. Det hjälper lite att jag har hörselskydden då, men inte så mycket.
- Att du har vad sa du?
- Hörselskydd. Fröken delar ut det till de som behöver för att få lugn och ro omkring sig när det blir rörigt med många som pratar samtidigt i munnen på varandra.
Vad i helvete.. Det kunde jag inte föreställa mig, ens i min vildaste fantasi. Hörselskydd till dom som vill abeta istället för att ta tag i problemet med dom som inte kan vara tysta?
Det var som sagt min drivkraft när jag gick till skolan och bad att få prata med hennes lärare, för att få höra hennes version av det hela.
Det visade sig att det är under timmarna med Egen Planering som det blir lite stökigare än annars. Eleverna planerar själva vad de ska jobba med, vilket innebär att en del sitter vid datorn och jobbar, några läser och skriver, andra räknar...
- Och då erbjuder ni eleverna hörselkåpor?
- Ja just det, en del har ju lite svårare att koncentrera sig än andra.
- Jo tack, jag vet det. Det behövs inte mycket runtomkring för att hon ska glömma vad hon håller på med. Men finns det några extraresurser här då, som kan hjälpa till?
- Nej, det har vi inga tyvärr.
Hon går alltså i tvåan och har redan ångest för att hon ligger efter de andra i klassen. Och med det kommer brist på motivation och ork att fortsätta. I tvåan!!
Dagens första telefonkö....
Gick ut starkt som nr 69 i kön..
2½ minut senare:
Du har plats 75 i kön....
Va i helvete! Någon har köpt sig före i kön!!?
Hur betalar man då undrar jag. 3 platser för en vab-dag?
Va? Jaha, plats 45 sa du... Prata ur skägget människa!
Väl framme får jag prata med någon som låter lika intresserad av min ansökan om underhåll som jag är av fransk konst.
Hon upprepar monotont och väl inlärt att det är 8-10 veckors handläggningstid. Jag svarar att jag vet det, det stod i det första brevet jag fick, det som följdes av ett samtal från mig. Och att i det samtalet fick jag lära mig att efter 30 dagar är det bara att börja bomba med samtal så att mitt ärende kommer överst i högen.
För som sagt, den som skriker högst får hjälp först.
Vidare så har ju en handläggare ringt mig några gånger och frågat om min ansökan. Måste jag verkligen ta det genom f-kassan? Kan man inte lösa det på annat sätt? Och ytterligare frågor.
Och jag har svarat och gett henne en ganska klar bild över det hela. I och med det så trodde jag ju att det har börjat bearbetats, och kanske att det skulle kunna tas ett beslut snart så att jag kan få dom jävla pengarna jag hatar att vara beroende av.
Fallet är ju ganska solklart. En förälder, två barn. Inga pengar har kommit in, pengar ska betalas ut. Klart.
Jag skulle ha större förståelse om det var Palme-mordet de skulle utreda, eller något annat där saker o ting är lite mer diffusa. Men det här.. Det är ju vad jag trodde var deras jobb.
Men vad vet jag.. Det är inte lätt att vara gammal mossig handläggare och bli satt i ett nytt, modernt datasystem. Då tar det tid. Tid som annars skulle ha lagts på att fila naglarna eller något annat livsviktigt.
Börjar bli gammal....
Det hela började redan i fredags.. Efter jobbet på kvällen for jag hem till ett barnfritt hem och en flaska vin jag kunde öppna med gott samvete eftersom jag började jobba ett dagen därpå.
Faan va gott tänkte jag medan jag korkade upp. Efter 1½ glas var klockan elva och jag var så snortrött att det inte fanns annat att göra än att gå och lägga mig... Trots barnfriheten, vinet och att börja sent dagen därpå.
Väl i sängen tänker jag att jag ställer larmet på nio... Så jag hinner med att få nåt gjort innan jobbet. -Hinner med att få nåt gjort!? Jag kunde ha sovit till halv tolv, satt mig i bilen och åkt direkt till jobbet!!! ...få nåt gjort...bah.
Sagt och gjort, vaknade nio, for upp och satte på tvättmaskin, dammsög, diskade och gjorde rent toan. När jag alltså hade kunnat ta chansen och fått ligga i sängen och bara skita i precis allt. Nä, klart vi ska skura en toalett då, det är ju ett givet val. Jo då.
Det hela fortsatte på jobbet.
Satte mig vid datorn för att skriva ut ett par namnlappar att sätta på rullatorerna. (Det behövs för att undvika att krig utbryter om vem som har tagit vems rullator efter tre-kaffet.)
Jo, jag skrev ut, men såg att jag missat skriva med fet text. Ändrade, och skulle skriva ut igen. Då slog det mig att jag kan ju använda samma papper, bara att vända på det och stoppa tillbaka det i skrivaren..
Jag säger inte att något av det där är dåligt, bara att det är väldigt olikt mig, och att det ofta är egenskaper man sätter in under fliken/i facket "vuxna männsikor".
Vilket jag inte alls har tänkt mig att jag är. Bara liiite ibland, men inte så mycket på en gång!
ny upplevelse
Igår då, på jobbet då... Jag gjorde nåt jag aldrig tidigare lyckats med, ens på den mest snedvridna fyllan. Jag hade sönder en toalett. Eller det var inte jag, fast ändå var det jag. Mitt ansvar. Fast ändå inte. Jag använde mig av en försvarslös dement människa att ha sönder den med. Skulle hjälpa han att sätta sig på toaletten så som vi har gjort varenda morgon. Men den här morgonen var det nåt som gick lite snett, han kom med lite för mycket duns ner på toasitsen, men ändå faktiskt inte så att det var onormalt dunsande... Tyckte jag.
Det tyckte toan, om dom nu har något tyckande. Den sprack mellan sits och behållare, rakt av, bara sådär! Då rinner vattnet ut. Japp, mycket vatten finns det. Och det slutar ju aldrig att fyllas, eftersom det aldrig blir fullt, eftersom det rinner ut.
Det händer att jag har mina stunder.. Det hade jag en kort sekund, och kom på...Ballofix! Bra grejer det.
Sen kom rörmokarn, och sa att det kunde dröja en kvart-14 dagar innan han kunde fixa fram en ny. Tur det finns fler toaletter då..
Intressanta marginaler tyckte jag, och la det på minnet för kommande tillfällen. En kvart-14 dar.. Hade jag inte hört förut.
höst!
God bok.. Jag har fan inga böcker! Det är inte så att jag inte kan läsa, jag har bara inte haft intresset, motivationen och orken att
*komma på vad jag vill läsa om
*hitta böcker om dessa ämnen jag vill läsa om.
Det är ju ett steg i rätt riktning iallafall, att ha kommit underfund med att det är någon form av faktaböcker jag vill komma åt. Jag vill slå ihop boken och känna att jag lärt mig något. Om något. Och ha en egen åsikt om detta något.
Tar en titt i hyllan som den ser ut nu:
Akvariefiskar - Den skulle jag ha läst innan jag hade ihjäl varenda fisk i akvariet vi hade en gång för länge sen.
Hundens hälsa - Skulle säkert vara intressant. Om jag hade eller hade tänkt att skaffa en hund.
Allehanda drink- och spritböcker - Som att ge ett barn en bok om godis utan att ge själva godiset. Tortyr.
Schizofreniböcker av olika slag - Intressant, men har läst dom redan!
Dax att skaffa nytt med andra ord.. ska bara komma på vad dårå...
Det skulle dessutom generera i mindre tid vid den här burken, och det behövs kan jag lova.. Skulle ju kunna börja med att skriva något när jag verkligen har något att skriva.....
Häpp häpp.
livet på en lapp
Har inget internet, och verkar inte få nåt på länge
Ingen sprit
Inget knark
Tre kanaler på TVn som jag för övrigt inte har tittat på, på länge
Äger inga böcker som är intressanta
Jag har fan inte ens några rakblad!!!
Kommer bli känd som hon som försökte ta livet av sig med
en ladyshave!!
Nu är det jul igen....
Men faan vad det ska påminnas om det hela tiden!
"Varför vänta, passa på redan idag!"
"Snart står du mitt i julbak och långkok, köp bästa klapparna nu!
Och vem skapar stressen? Jepp, media och säljarna håller varann hårt i handen, skor sig på varandra, och vi låter oss gå på det varje gång. Fy fan.
en helt vanlig telefonkö
Har du problem med ditt bredband kan du gå in på www..... för att få hjälp.
MEN JAG HAR JU FÖR HELVETE PROBLEM MED DET!!!??
nu med länk!
3 veckor...
Börjar bli lite fason på det mesta här, kommer bli tokbra vartefter. Vartefter betyder i det här fallet när Kärleken få sålt sitt hus och kommer ner, så livet kan börja på riktigt igen. Just nu känns det som att det står på stand-by-läge och bara väntar på att få hoppa till nästa spår, nästa kapitel.
Nån som är intresserad förresten? Att köpa hus alltså. Kalix är ju fint.. Jättefint. Slå till nyss vetja! Våga chansa lite liksom! Dom har ju... ptja.. löjrom... inte att förväxla med innebandy.. För att fatta det måste man åka dit och se spektaklet. Och när man ändå är där köper man ett hus. Japp, så är det.
Online!!!
Modemet har kommit! Det for säkert en sväng till södra Italien innan det landade på hyllan i Rejmyre-kiosken. Sedan fick det ligga där en stund innan det skickades ut en avi, jo då. Så att det verkligen kunde suga in stekos och flott från den lilla lilla gatuköks-delen i den lilla lilla kiosken.
Börjar bli hungrig, tro fan det när jag har en elektrisk hamburgare hänger i USB-porten.
telenor....
Japp, idag har vi inlett kriget mot Telenor. Skulle lite enkelt och smidigt säga upp mitt abonnemang hos dom, då jag tycker det räcker med ett mobilnummer. Anledningen till att jag hade två är att jag är av dom där lättlurade idioterna som fastnar hos försäljare på stormarknader och dylikt.
Ringde till dom första gången vid 14. Plöjde fram genom raden av 117 alternativ, för att komma till den magiska rösten… ”Den förväntade kötiden är mer än 25 minuter”… Äh vafan, ärligt talat, orka sitta och vänta så länge.. Inte jag inte. Provade några timmar senare igen. “Den förväntade kötiden är 20 minuter”… Okej, bara att ta tjuren vid hornen då… Fan att man inte har en fax. Eller Internet för den delen, men det är ju ett annat krig.
Halva Bollibompa senare svarade en människa, och vid det laget var jag så inkörd på tut-tuut att jag hoppade till i soffan och glömde vem jag ringt, och att jag ringt någon överhuvudtaget. Ett par sekunders sätta-hjärnan på plats så kunde jag berätta för henne vad jag ville. Jodå, inga problem alls, jag kopplar dig.
“NEEJJEE inte koppla!!!” Vi vet alla vad det betyder.. Mera väntan.
Men det tog bara någon minut så var hon tillbaka igen.
- Jag får inte tag på någon nu, men om jag får ditt nummer så ringer en medarbetare strax upp dig.
Mmm.. Jo visst, okej då.
(Jag SA ju att jag är den där dumma människan på stormarknader. Så även i telefonköer tydligen. Den gyllene regeln nummer ett: Släpp aldrig din plats!!! Definitivt inte när du fått greppet om en människa i andra änden. Aldrig!)
Två timmar senare sitter jag i telefonkö igen… När den stackars människan svarar förklarar jag vad och varför och vad jag anser vara snart, samt att jag fattar att det inte är hans fel..(Annars kan jag ju knappast räkna med mycket hjälp från han..)
Han förklarade att de har en helt ny avdelning, som inte finns med på listan i början. (Ni vet.. Vill du ha hjälp tryck ett, kan du inte ditt nummer din dumfan, tryck 3, och massa annat smått o gott. Vid fem har jag glömt alla alternativ OCH vad det var jag ville. Odugligt.)
Nåväl, de hade en helt ny avdelning för uppsägningar ja. Det var dit hon, den första, skulle ha kopplat mig. Och “snart” betydde i det här fallet nästkommande vardag mellan 8-20. För de har väldigt mycket att göra på den avdelningen. Märkligt. Mycket märkligt.
försäkringskassan....
Lotteri varje gång man ringer. Ska jag få prata med the good handläggare eller the evil one som jävlas med allt och alla för att hon inte har fått nåt ragg på krogen de senaste 10 åren?
Får jag inte igenom det här, så ska jag ansöka om tamejfan allt som går att ansöka om. Och lägga mig på samma nivå som dom, jag vet... Och klaga över att handläggningstiderna är så långa, jag vet.. Jag ser ironin i det... Men just nu skiter jag i det.
Tele2....
Internet är en ganska viktig del av mitt liv.. Dels det sociala det medför, och dels för att hålla sig allmänt uppdaterad om vad som händer i världen. Innan jag flyttade insåg jag att utbudet av leverantörer av detta inte var så stort.. Det fanns väl praktiskt taget 2 eller 3 att välja bland. Jag valde Tele2 av någon anledning.
Det första samtalet med dom var 3 veckor innan jag flyttade, och då fick jag veta att hemtelen måste vara igång innan man kan göra nåt åt internet...
Dagen efter jag flyttat in stoppade jag in telefonen i jacket.. Lyfte luren med spänning... ... och se där! Kopplingston minsann! Trevligt.
Ringde upp ovanstående bolag och sa:
-Hej nu funkar det, kan jag få mitt bredband nu?
Dom svarade...
-Vilket nummer gäller det?
-Fan. Jag har inte skrivit upp vilket nummer det är...
-Nähä, nä då tar vi personnummer då.
Det kunde jag iallafall som väl var.
-Nu kanske du kan berätta vad jag har för nummer så jag vet till nästa gång?
-Nej, det får jag inte lämna ut.
-Men allvarligt, jag har just lämnat mitt personnummer, kan jag få telefonnumret nu?
-Nej, tyvärr. Sån är vår policy.
-Står det att numret ska vara hemligt?
-Nej.
-Så jag kan gå ut på hitta.se eller eniro och hämta det istället?
-Ja just det. Men du, nu ser jag att det är något som inte stämmer här. Jag kan inte lägga till något internet nu, för det är nåt knas med din telefonlinje.
-Men jag ringer ju dig nu?
-Ja.. Det är lite konstigt. Vi hör av oss när det verkar fungera igen.
En vecka senare, utan att ha hört något, ringde jag upp dom.
-Hej, jag vill ha mitt bredband nu, och om jag inte kan få det vill jag att du förklarar vad det är som är så jävla knas med min telefoni, för den verkar inte fatta att det är fel på den.
-Mmm.. Personnummer tack?
Helvete. Jag kunde ju mitt nummer nu.
-Det verkar som att stationen hos dig är allmänt.. Död.. Men vi kör på trådlöst istället, för det finns det täckning för?
Vafan, visste hon, den andra, om det hela tiden? Utan att säga nåt?
-Ja visst, kör på det.
Sen en radda användaravtal, och härmed kommer vi överens om, blabla..
-Då skickar jag modemet till dig, och det bör komma om ca två veckor.
-TVÅ VECKOR? Jag bor i Sverige...? Inte Japan eller nåt sånt som det rimligtvis skulle kunna ta 2 veckor att komma fram till..
-Tyvärr, så är det. Inget jag kan göra åt.
-Nej det är aldrig den i luren som kan göra något åt något, jag vet det... Men kan du vara snäll och lägga ner en pistol när du ändå ska skicka iväg det?
-Ursäkta?
-Det var inget. Tack då. Och hej med dig..