love is trouble
Flicka träffar pojke, känslor föds. Pojke är lite sval, men intresserad. Flickan trånar efter honom, hon vill genast så mycket mer, men vågar inte riktigt säga det rakt ut. Till sist säger pojke att det inte är en så bra idé att träffas mer, att han inte är redo för något förhållande. Flickan håller med, det är nog det mest förnuftiga just nu. Hon saknar pojken, fast mest i smyg.
Flickan träffar ny pojke, söt o rar o trevlig på alla sätt. Han vill träffas, han vill hitta på saker, han vill, han vill... Ju mer han vill desto mer känner sig flickan kvävd av hans blotta närvaro. Till slut säger flickan att det inte är någon bra idé att träffas mer, att hon inte är redo för något förhållande just nu. Pojken säger att han förstår. Han håller med. Sedan går han hem och saknar flickan, fast mest i smyg...
varför är det som om man anstränger sig för att lida? Varför kan det inte bara få vara bra, varför kan man inte bara suga åt sig av uppmärksamheten när man väl får den?
Det är som om man väljer att ta sikte på sånt man vet att man aldrig kan få. Skulle man sedan lyckas få det kan jag ge mig på att man slänger iväg det igen för att det visade sig inte vara så intressant som det verkade.
Det kanske är så man funkar när man egentligen inte är redo att kasta sig in i något allvarligt, jag vet inte...
Flickan träffar ny pojke, söt o rar o trevlig på alla sätt. Han vill träffas, han vill hitta på saker, han vill, han vill... Ju mer han vill desto mer känner sig flickan kvävd av hans blotta närvaro. Till slut säger flickan att det inte är någon bra idé att träffas mer, att hon inte är redo för något förhållande just nu. Pojken säger att han förstår. Han håller med. Sedan går han hem och saknar flickan, fast mest i smyg...
varför är det som om man anstränger sig för att lida? Varför kan det inte bara få vara bra, varför kan man inte bara suga åt sig av uppmärksamheten när man väl får den?
Det är som om man väljer att ta sikte på sånt man vet att man aldrig kan få. Skulle man sedan lyckas få det kan jag ge mig på att man slänger iväg det igen för att det visade sig inte vara så intressant som det verkade.
Det kanske är så man funkar när man egentligen inte är redo att kasta sig in i något allvarligt, jag vet inte...
Everything I learn
I seem to learn it through pain
Oh, love is trouble
I seem to learn it through pain
Oh, love is trouble
Kommentarer
Trackback
