livet i allmänhet
Hittade en hög med gamla papper och block som jag började bläddra i. På ett papper, i övrigt tomt, stod det:
" Jag är alldeles för upptagen med att minnas gårdagen och se fram emot morgondagen att jag glömmer bort att leva idag"...
Det skrev jag 1999, alltså 18 år gammal. Jag skrev det som en påminnelse till mig själv att ändra på det, att ta tillvara på stunden, leva nu, fånga dagen, allt det där. Det låter klyshigt, men det är så sant. Och det ruggigaste är att jag tror inte att jag har gjort ett smack för att ändra på det...
Är vi inte lite så överlag? Det ska planeras så mycket:
Vad ska vi äta imorgon?
När var den där tandläkartiden?
Hur ska vi hinna få ordning i trädgården?
Vart ska vi på semester i år? Nästa år?
Eller så drömmer vi oss bort i det som har varit, men det är så förbannat svårt att leva HÄR och NU.
Eller så är det bara jag...
" Jag är alldeles för upptagen med att minnas gårdagen och se fram emot morgondagen att jag glömmer bort att leva idag"...
Det skrev jag 1999, alltså 18 år gammal. Jag skrev det som en påminnelse till mig själv att ändra på det, att ta tillvara på stunden, leva nu, fånga dagen, allt det där. Det låter klyshigt, men det är så sant. Och det ruggigaste är att jag tror inte att jag har gjort ett smack för att ändra på det...
Är vi inte lite så överlag? Det ska planeras så mycket:
Vad ska vi äta imorgon?
När var den där tandläkartiden?
Hur ska vi hinna få ordning i trädgården?
Vart ska vi på semester i år? Nästa år?
Eller så drömmer vi oss bort i det som har varit, men det är så förbannat svårt att leva HÄR och NU.
Eller så är det bara jag...
Kommentarer
Trackback
