min vän o fiende..
Jag känner en vän alltför väl...
Hon har ett enormt offertänk. Inget är hennes eget fel, hon är ständigt ett offer för omständigheterna. Hon fattar sällan egna beslut, mestadels för att hon är rädd för vad andra ska tycka och tänka. Det vore ju hemskt om någon inte tyckte som hon, eller rentav tyckte illa om henne som person. Då är det bättre att hålla tyst.
Ansvar försöker hon helst få över på andra, återigen för att slippa stå till svars om något går fel. Därmed får hon inte heller credit när saker o ting lyckas och blir bra, eftersom hon valt att stå i skymundan bakom kulisserna.
En egenskap hon gärna vill få till positiv, är att hon är så anpassningsbar. Ja då, hon kan plocka fram olika sidor hos sig själv som passar vid olika tillfällen bland olika människor. Sant. Det är en bra egenskap. Men samtidigt dålig om man använder den på fel sätt. Och det gör hon. Ofta.
I skolan var hon alltid clownen, den där tokroliga man skrattade åt och med, men aldrig hade några djupare samtal med. Man gav henne inte heller mycket ansvar eller hade några höga förväntningar på henne, hon var ju inte sån. Hon var ett humflum.
Visst fanns det de som såg igenom skalet, anade potentialen och senare fick bevisat att de hade rätt. Det fanns de som försökte få den lilla korkskallen att fatta att hon kunde gå långt med sitt "läshuvud" som de kallade det. Visst växte korkskallen när hon hörde deras lovord, men hon var för lat för att ta tag i det.
Hon är fortfarande lat i många avseenden, och så länge hon fortsätter med det så kommer hon att stå på samma fläck och stampa utan att komma nån vart.
OCH HON VET OM DET! OCH DET GÖR HENNE SÅ FRUSTRERAD! HON VET ALLT OCH HON VET ATT INGEN ANNAN ÄN HON SJÄLV KAN ÄNDRA PÅ DET!
.......ja......hon är jag........
