snart glad igen
sakta kommer livet åter.
det var väl egentligen aldrig borta, det bara hade en paus från mig, skulle jag med ha tagit om jag hade chansen. Nån tänker på mig ibland. Det är skönt, även om det är i all vänskaplighet så är det nån som är beredd att kämpa för att få ledigt en lördag för att kunna komma hit för att JAG frågade om han ville det. Det dödar en del av den där idiot ingen-tänker-på-mig-stackers-lilla-jag-känslan. Jag är så jävla duktig på att vara martyr att jag kräks på det, usch. Men nu kan det bara bli bättre.
2 veckor kvar på jobbet, sen vetifan vad det ska bli av mej. Först en veckas semester, sen kräftskiva, sen bakfylla. Efter det nån gång ska jag börja fundera på vad jag ska bli när jag blir stor. Varför ha framförhållning, det vore ju dumt.
det var väl egentligen aldrig borta, det bara hade en paus från mig, skulle jag med ha tagit om jag hade chansen. Nån tänker på mig ibland. Det är skönt, även om det är i all vänskaplighet så är det nån som är beredd att kämpa för att få ledigt en lördag för att kunna komma hit för att JAG frågade om han ville det. Det dödar en del av den där idiot ingen-tänker-på-mig-stackers-lilla-jag-känslan. Jag är så jävla duktig på att vara martyr att jag kräks på det, usch. Men nu kan det bara bli bättre.
2 veckor kvar på jobbet, sen vetifan vad det ska bli av mej. Först en veckas semester, sen kräftskiva, sen bakfylla. Efter det nån gång ska jag börja fundera på vad jag ska bli när jag blir stor. Varför ha framförhållning, det vore ju dumt.
ensam är stark?
Jag tycker inte att jag har nån att prata med, men är det verkligen så? Jag har säkert både en och en annan, men vägrar öppna mig så för någon. Gå på djupet. Vill inte vara till besvär. Vill inte att nån ska se igenom mitt skal av att allt är ok. Allt är inte alltid ok.
Nån gång måste man få bryta ihop och be om hjälp. Man måste inte vara så stark och duktig jämt. Men det kan vara svårt när man tycks vara omgiven av folk som inte lyssnar på mer än ett halvt öra för att de är så ivriga att få berätta om sig och sitt. Man ger upp och fortsätter sin väl inarbetade roll som lyssnare.
Det är inte lätt att vara mamma, pappa, den starka, den eftergivna, den onde, den gode omvartannat hela tiden. Det är okej att känna saknad av någon att ventilera åsikter med.
Det är okej att tycka det är jobbigt att bara ha några timmar på kvällen som sin egen tid. Tid man ändå är bunden att vara hemma eftersom man har två andra att tänka på. Jämt.
Det är okej att bryta ihop när dessutom bilen brakar in i en sten och måste repareras.
Det är okej att bli arg på sin pappa som suckar över att man behöver hjälp med att köpa ved för att han själv har en ?jobbig? månad.
Det är okej att bli arg på den andre föräldern som inte kommer o hälsar på sina barn på över en månad.
Det är okej att inte orka mer, att känna att man har fått nog.
Det är okej att känna oro och total panik inför framtiden.
Ensam är inte alltid så jävla stark, och det är okej att vara svag. Egentligen kanske det är starkt att erkänna att man är lite svag..
Nån gång måste man få bryta ihop och be om hjälp. Man måste inte vara så stark och duktig jämt. Men det kan vara svårt när man tycks vara omgiven av folk som inte lyssnar på mer än ett halvt öra för att de är så ivriga att få berätta om sig och sitt. Man ger upp och fortsätter sin väl inarbetade roll som lyssnare.
Det är inte lätt att vara mamma, pappa, den starka, den eftergivna, den onde, den gode omvartannat hela tiden. Det är okej att känna saknad av någon att ventilera åsikter med.
Det är okej att tycka det är jobbigt att bara ha några timmar på kvällen som sin egen tid. Tid man ändå är bunden att vara hemma eftersom man har två andra att tänka på. Jämt.
Det är okej att bryta ihop när dessutom bilen brakar in i en sten och måste repareras.
Det är okej att bli arg på sin pappa som suckar över att man behöver hjälp med att köpa ved för att han själv har en ?jobbig? månad.
Det är okej att bli arg på den andre föräldern som inte kommer o hälsar på sina barn på över en månad.
Det är okej att inte orka mer, att känna att man har fått nog.
Det är okej att känna oro och total panik inför framtiden.
Ensam är inte alltid så jävla stark, och det är okej att vara svag. Egentligen kanske det är starkt att erkänna att man är lite svag..
