Dagens frustration..
Juleljus i alla dess former. Tanken är jättefin, och jo, jag tycker det skapar hemtrevlighet, mysig stämning och att det piggar upp i höstmörkret.
Men att klä in varenda jävla buske på tomten med dessa nätformade dekorationer? För att sedan inte ge sig och låta det stanna där, utan fortsätta med att vira in såväl flaggstång som den gamla halvdöda björken i ljus så till den milda grad att det ser ut som en regelrätt strypning av dessa...
Normala ljusfärgade ljus verkar vara ett minne blott, nu kör vi American style hela vägen, med färger och blink. Grannens numera sirenblåljusblinkande häck får mig inte bara att få ett mildare ep-anfall, utan även att sätta hjärtat i halsgropen när jag sömndrucken kommer ut i köket på morgonen. "VAFAN, RAZZIA?! Klockan fem en måndagmorgon??! .. ... .. Nähä, grannens julpynt.."
Det kanske bara är jag som är bakåtsträvande, överkänslig och inte har något bättre att engagera mig i just nu, men har det inte gått lite för långt?...
Oh, en sak till... Stjärna och stake i samma fönster?.... Som att äta sill och glass. Båda är gott, men fan inte samtidigt.
Men att klä in varenda jävla buske på tomten med dessa nätformade dekorationer? För att sedan inte ge sig och låta det stanna där, utan fortsätta med att vira in såväl flaggstång som den gamla halvdöda björken i ljus så till den milda grad att det ser ut som en regelrätt strypning av dessa...
Normala ljusfärgade ljus verkar vara ett minne blott, nu kör vi American style hela vägen, med färger och blink. Grannens numera sirenblåljusblinkande häck får mig inte bara att få ett mildare ep-anfall, utan även att sätta hjärtat i halsgropen när jag sömndrucken kommer ut i köket på morgonen. "VAFAN, RAZZIA?! Klockan fem en måndagmorgon??! .. ... .. Nähä, grannens julpynt.."
Det kanske bara är jag som är bakåtsträvande, överkänslig och inte har något bättre att engagera mig i just nu, men har det inte gått lite för långt?...
Oh, en sak till... Stjärna och stake i samma fönster?.... Som att äta sill och glass. Båda är gott, men fan inte samtidigt.
Polis polis...
Jag efterlyste ju frustration av någon form igår.
Idag har jag lärt mig att det INTE var frustrationen över fortkörningsböter jag var ute efter...
Körde på väg hem från jobbet 38 km/h på en 30-sträcka. Summa summarum 2000 kr, faaan!
Jag frågade farbror Polisen vad de hade för nedre gräns, alltså hur fort det måste gå innan de plockar in en. 6 km var svaret.. 2 ynka jävla kilometer kostade alltså 2000! Då kunde jag ju lika gärna ha gasat på lite till för att få full valuta för pengarna. (Alternativt hållt igen så det inte kostade alls såklart..)
Visst, jag är frustrerad, men det är ju på mig själv, och det är inte lika kul som att vara det på andra och annat, för nu finns ingen annan att skylla på, allt är rätt och slätt mitt eget fel. Sånt är jobbigt, för det leder till någon form av förväntan av ansvarstagande från min sida.
Saker jag inte sa till farbror Polisen:
-Vad var det för hastighetsbegränsning på vägen jag körde då?
- Så mycket som jag åker, och hur fort jag kör hela tiden, så är det konstigt att jag inte fått böter tidigare.
- Du såg inte det trasiga bakljuset va?
Idag har jag lärt mig att det INTE var frustrationen över fortkörningsböter jag var ute efter...
Körde på väg hem från jobbet 38 km/h på en 30-sträcka. Summa summarum 2000 kr, faaan!
Jag frågade farbror Polisen vad de hade för nedre gräns, alltså hur fort det måste gå innan de plockar in en. 6 km var svaret.. 2 ynka jävla kilometer kostade alltså 2000! Då kunde jag ju lika gärna ha gasat på lite till för att få full valuta för pengarna. (Alternativt hållt igen så det inte kostade alls såklart..)
Visst, jag är frustrerad, men det är ju på mig själv, och det är inte lika kul som att vara det på andra och annat, för nu finns ingen annan att skylla på, allt är rätt och slätt mitt eget fel. Sånt är jobbigt, för det leder till någon form av förväntan av ansvarstagande från min sida.
Saker jag inte sa till farbror Polisen:
-Vad var det för hastighetsbegränsning på vägen jag körde då?
- Så mycket som jag åker, och hur fort jag kör hela tiden, så är det konstigt att jag inte fått böter tidigare.
- Du såg inte det trasiga bakljuset va?
Hero of war, Rise Against
He said, "Son,
Have you see the world?
Well, what would you say
If I said that you could?
Just carry this gun and you'll even get paid."
I said, "That sounds pretty good."
Black leather boots
Spit-shined so bright
They cut off my hair but it looked alright
We marched and we sang
We all became friends
As we learned how to fight
A hero of war
Yeah that's what I'll be
And when I come home
They'll be damn proud of me
I'll carry this flag
To the grave if I must
Because it's flag that I love
And a flag that I trust
I kicked in the door
I yelled my commands
The children, they cried
But I got my man
We took him away
A bag over his face
From his family and his friends
They took off his clothes
They pissed in his hands
I told them to stop
But then I joined in
We beat him with guns
And batons not just once
But again and again
A hero of war
Yeah that's what I'll be
And when I come home
They'll be damn proud of me
I'll carry this flag
To the grave if I must
Because it's flag that I love
And a flag that I trust
She walked through bullets and haze
I asked her to stop
I begged her to stay
But she pressed on
So I lifted my gun
And I fired away
And the shells jumped through the smoke
And into the sand
That the blood now had soaked
She collapsed with a flag in her hand
A flag white as snow
A hero of war
Is that what they see
Just medals and scars
So damn proud of me
And I brought home that flag
Now it gathers dust
But it's a flag that I love
It's the only flag I trust
He said, "Son, have you seen the world? Well what would you say, if I said that you could?"
Have you see the world?
Well, what would you say
If I said that you could?
Just carry this gun and you'll even get paid."
I said, "That sounds pretty good."
Black leather boots
Spit-shined so bright
They cut off my hair but it looked alright
We marched and we sang
We all became friends
As we learned how to fight
A hero of war
Yeah that's what I'll be
And when I come home
They'll be damn proud of me
I'll carry this flag
To the grave if I must
Because it's flag that I love
And a flag that I trust
I kicked in the door
I yelled my commands
The children, they cried
But I got my man
We took him away
A bag over his face
From his family and his friends
They took off his clothes
They pissed in his hands
I told them to stop
But then I joined in
We beat him with guns
And batons not just once
But again and again
A hero of war
Yeah that's what I'll be
And when I come home
They'll be damn proud of me
I'll carry this flag
To the grave if I must
Because it's flag that I love
And a flag that I trust
She walked through bullets and haze
I asked her to stop
I begged her to stay
But she pressed on
So I lifted my gun
And I fired away
And the shells jumped through the smoke
And into the sand
That the blood now had soaked
She collapsed with a flag in her hand
A flag white as snow
A hero of war
Is that what they see
Just medals and scars
So damn proud of me
And I brought home that flag
Now it gathers dust
But it's a flag that I love
It's the only flag I trust
He said, "Son, have you seen the world? Well what would you say, if I said that you could?"
Drivkraften är borta
Jag har ingen drivkraft kvar. Vet inte varför, antar att jag mår bra, är lycklig. Och det är ju bra, det är jättebra, men det genererar i att jag inte har nåt vettigt att skriva, allt blir så... lamt?
Tror jag behöver mer frustration, aggression för att det ska funka.
Jag menar, kolla det senaste... En förlorad sko? Ett paket tuggummi? Jag kunde ju lika gärna ha låtit bli...
Ska jobba på att hitta den perfekta kombinationen av lycka/glädje och frustration/aggression och återkommer när jag är klar med det..
Lägger upp en såinihelvetes bra text så länge....
Tror jag behöver mer frustration, aggression för att det ska funka.
Jag menar, kolla det senaste... En förlorad sko? Ett paket tuggummi? Jag kunde ju lika gärna ha låtit bli...
Ska jobba på att hitta den perfekta kombinationen av lycka/glädje och frustration/aggression och återkommer när jag är klar med det..
Lägger upp en såinihelvetes bra text så länge....
uppskjutna planer
Rörvik Timber skulle, precis som Holmen, bygga ett sågverk på markerna kring Krusenhof, där jag bodde förut. Nu har deras planer lagts på is pga den rådande konjukturen. Längre ner i artikeln kan man läsa att även Holmens planer förskjuts ett halvår (som det ser ut nu).
Känns lite bittert i efterhand, jag hade alltså kunnat bo kvar där och inte behövt ha så bråttom iväg. De andra hyresgästernas senaste bud är att de blir uppsagda vid årsskiftet. Innan det skulle en del av dem bort senast i september som var, men det hände ingenting.
Kommunens insats med att hitta "likvärdigt boende" till dem har varit minst sagt bristfällig. Visst, det är en helt ny situation för dom , och det är väl nu ramarna sätts till nästa gång något liknande händer skulle jag tro.
Men med facit i hand skulle jag ha stannat, och det hade säkert gått lättare om vi alla på något sätt hade stått enade mot såväl kommunen som Holmen.
Det var då..
Känns lite bittert i efterhand, jag hade alltså kunnat bo kvar där och inte behövt ha så bråttom iväg. De andra hyresgästernas senaste bud är att de blir uppsagda vid årsskiftet. Innan det skulle en del av dem bort senast i september som var, men det hände ingenting.
Kommunens insats med att hitta "likvärdigt boende" till dem har varit minst sagt bristfällig. Visst, det är en helt ny situation för dom , och det är väl nu ramarna sätts till nästa gång något liknande händer skulle jag tro.
Men med facit i hand skulle jag ha stannat, och det hade säkert gått lättare om vi alla på något sätt hade stått enade mot såväl kommunen som Holmen.
Det var då..
btw
Jag fick tillbaka min sko förresten, på gott och ont.
Ringde till Busfabriken för att kolla om de hade fått in någon, och jo då, det hade dom. När jag kom dit för att hämta den pekade jag på en av lapparna som hängde bakom disken, och bad biträdet läsa den för mig.
Biträdet läste:
"Bortttappat:
Vänster sko, stl 39, Warp. Vit."
namn och telefonnummer längst ner.
Varför jag ombads skriva en lapp med vad jag tappat bort och varför de inte ringer upp mig när de hittat det, kunde han inte svara på. Jag formulerade mitt svar i huvudet; För att flertalet anställda är mellan 15 och 20, och inte känner något direkt ansvar gentemot kunderna, eller är för blyga och tillbakadragna för att ringa till folk. Jag kan ha fel, jag kan ha varit för dryg mot honom, men just då kändes det som det rätta.
På gott och ont ja...
Gott: Jag behöver inte gå i gummistövlar eller fejk-Converse.
Ont: Jag har inte längre samma press på mig att köpa ett par vettiga vinterskor som passar den rådande årstiden.
Fast det är klart.. Som utvecklingen ser ut så räcker det med gummistövlar året om snart.. (Jag ÄR glad och positiv. Har lite svårt att visa det bara.)
Ringde till Busfabriken för att kolla om de hade fått in någon, och jo då, det hade dom. När jag kom dit för att hämta den pekade jag på en av lapparna som hängde bakom disken, och bad biträdet läsa den för mig.
Biträdet läste:
"Bortttappat:
Vänster sko, stl 39, Warp. Vit."
namn och telefonnummer längst ner.
Varför jag ombads skriva en lapp med vad jag tappat bort och varför de inte ringer upp mig när de hittat det, kunde han inte svara på. Jag formulerade mitt svar i huvudet; För att flertalet anställda är mellan 15 och 20, och inte känner något direkt ansvar gentemot kunderna, eller är för blyga och tillbakadragna för att ringa till folk. Jag kan ha fel, jag kan ha varit för dryg mot honom, men just då kändes det som det rätta.
På gott och ont ja...
Gott: Jag behöver inte gå i gummistövlar eller fejk-Converse.
Ont: Jag har inte längre samma press på mig att köpa ett par vettiga vinterskor som passar den rådande årstiden.
Fast det är klart.. Som utvecklingen ser ut så räcker det med gummistövlar året om snart.. (Jag ÄR glad och positiv. Har lite svårt att visa det bara.)
Kaffe.
Idag har vi diskuterat kaffe. Jovars, här händer det grejer minsann.
Vad vi kom fram till?
Jo, att det finns tillfällen då kaffet smakar helt fantastiskt underbart gott, som pricken över i, som hammaren på spiken, ja ni fattar. Efter att vi båda samtidigt haft en sån upplevelse fortsatte vi fundera. Det sämsta man kan göra i det läget är att ta mer kaffe. För man kommer inte i närheten av den upplevelsen igen, inte två gånger på rad. Och vad gör man? Mm, just det, man tar mer. Jag gör det iallafall. Fortsätter slentriandricka i hopp om att komma nära den perfekta kaffeupplevelsen igen. Men näpp, det går inte, det är kört.
Norrlänningen har förresten lärt mig hur riktigt kaffe smakar.
Jag slutade ju röka igår förresten. Hur det gick?
Inte alls. Jag glömde bort det helt enkelt, det säger ju inte så lite om den motivationen... Klart jag inte VILL röka, men inte tillräckligt för att få min hjärna att fatta det så att säga. Jag vill vilja, men hittar hela tiden fler anledningar att fortsätta än att sluta. Den ena dummare än den andra.
Kan ju börja med att göra mig rökfri på jobbet, för det är ju där jag inte kommer att FÅ göra det efter årsskiftet, då det blir en rökfri kommun.. Själv tycker jag det vore vettigare att riva ner väggarna som folk springer in i, det måste vara en större sjukskrivningsfaktor än vad rökandet är, men det är bara vad jag tror..
Vad vi kom fram till?
Jo, att det finns tillfällen då kaffet smakar helt fantastiskt underbart gott, som pricken över i, som hammaren på spiken, ja ni fattar. Efter att vi båda samtidigt haft en sån upplevelse fortsatte vi fundera. Det sämsta man kan göra i det läget är att ta mer kaffe. För man kommer inte i närheten av den upplevelsen igen, inte två gånger på rad. Och vad gör man? Mm, just det, man tar mer. Jag gör det iallafall. Fortsätter slentriandricka i hopp om att komma nära den perfekta kaffeupplevelsen igen. Men näpp, det går inte, det är kört.
Norrlänningen har förresten lärt mig hur riktigt kaffe smakar.
Jag slutade ju röka igår förresten. Hur det gick?
Inte alls. Jag glömde bort det helt enkelt, det säger ju inte så lite om den motivationen... Klart jag inte VILL röka, men inte tillräckligt för att få min hjärna att fatta det så att säga. Jag vill vilja, men hittar hela tiden fler anledningar att fortsätta än att sluta. Den ena dummare än den andra.
Kan ju börja med att göra mig rökfri på jobbet, för det är ju där jag inte kommer att FÅ göra det efter årsskiftet, då det blir en rökfri kommun.. Själv tycker jag det vore vettigare att riva ner väggarna som folk springer in i, det måste vara en större sjukskrivningsfaktor än vad rökandet är, men det är bara vad jag tror..
Tuggummi.
En helt vanlig eftermiddag på Stimorolfabriken:
- Vad ska vi göra? Vi måste hitta på något nytt, något ovanligt, något som inte finns redan!
- Jaa!! Men vad?..
- Jag vet! Vi gör ett tuggummi som är mycket större än vanliga tuggummin!
- Coolt! Och sen stoppar vi en sörja i dom, och i den sörjan sätter vi all smak, och efter en tugga rinner all sörja och smak ut!
- Vilken bra idé! Men det räcker inte... Vi måste fortsätta vårt nyskapande... Vi lägger dom i ett paket med en alldeles för liten öppning, så inte tuggummina kommer ut!!
- Jaa!!! Vi är helt enkelt briljanta!
Ensam hemma
Idag har jag varit ensam hemma. Det var länge sen. Först var det jätteskönt: Jag lyssnade på musik hur högt jag ville, och sjöng med hur högt jag ville. Sen kom jag på att jag hade lovat att fixa maten, och städa. Det var då det inte var roligt att vara ensam hemma längre, för jag kunde ju inte få nån annan att göra det åt mig..
Ungefär då började min hjärna göra det den är allra bäst på: Hitta på undanflykter.
En del av undanflykterna resulterade i att jag ska till Norrpan och råka orsaka en eldsvåda i en traktor så att en jag inte känner får klättra i träd istället. Det är ju ändå ganska intimt på ett icke-sexuellt sätt att göra så, framför allt med nån man inte känner, vilket får mig att likna någon form av stalker. (Note to self: Glöm inte kaffet.)
Men jag vet ju inte hur man gör! När man stalkar nån alltså. Hur ska man bete sig? Eller inte bete sig? Finns det någon handbok i ämnet? Jag behöver en.
Och hur ska jag veta vilken traktor jag ska ta, så att det blir rätt? Det kanske ingår i stalkerkonceptet förresten... Att förbereda sig och ställa in siktet på sitt mål så att säga.
NU har jag definitivt nåt att göra.
Hej så länge.
Ungefär då började min hjärna göra det den är allra bäst på: Hitta på undanflykter.
En del av undanflykterna resulterade i att jag ska till Norrpan och råka orsaka en eldsvåda i en traktor så att en jag inte känner får klättra i träd istället. Det är ju ändå ganska intimt på ett icke-sexuellt sätt att göra så, framför allt med nån man inte känner, vilket får mig att likna någon form av stalker. (Note to self: Glöm inte kaffet.)
Men jag vet ju inte hur man gör! När man stalkar nån alltså. Hur ska man bete sig? Eller inte bete sig? Finns det någon handbok i ämnet? Jag behöver en.
Och hur ska jag veta vilken traktor jag ska ta, så att det blir rätt? Det kanske ingår i stalkerkonceptet förresten... Att förbereda sig och ställa in siktet på sitt mål så att säga.
NU har jag definitivt nåt att göra.
Hej så länge.
Alternativ.
Nej, jag vill inte ha nån sopskyffel eller kvast, inte om det är jag som måste få bort snön.
Skaffar en gigantisk varmluftspistol istället. Heter det så? Varmluftspistol? En sån där man tar bort färg med, och som det man tar bort färgen ifrån börjar brinna om man håller den på samma ställe för länge? En sån är det jag menar iallafall.
Skaffar en gigantisk varmluftspistol istället. Heter det så? Varmluftspistol? En sån där man tar bort färg med, och som det man tar bort färgen ifrån börjar brinna om man håller den på samma ställe för länge? En sån är det jag menar iallafall.
Snö
Note to self:
Skaffa snöskyffel. Och sopkvast.
Skaffa snöskyffel. Och sopkvast.
Ingen skog...
Det blev ingen picknick i skogen, det blev en tripp till Busfabriken istället.
Varför? Det var en kombination av 2 oengagerade föräldrar och 3 barn med starka viljor..
Jag ägnade största delen av tiden med att iaktta folk i allmänhet och föräldrar i synnerhet, och ganska snart hade jag börjat kategoriserat dom.
Den engagerade - Följer med barnet upp i klätter- och hinderbanor, peppar på och hejar på sitt barn i de olika aktiviteterna. En del lever sig in i det så till den milda grad att de glömmer bort barnen, eller rentav tvingar dom att göra saker för att upfylla sina egna önskningar och behov.
Ibland undrar jag om det tillochmed är så att de inte ens har egna barn, utan lånar någon stackars granne eller går dit tomhänta och rycker åt sig första bästa unge för att själva få utlopp för sitt barnasinne.
Den uttråkade/oengagerade - Betalar för barnen, säger åt dom att springa och leka och ställer sedan siktet på första bästa lediga bord eller soffa. Där fäller han/hon upp laptopen eller bok och sjunker in i sin egna värld några timmar, men behöver inte ha dåligt samvete eftersom barnen blir aktiverade samtidigt.
Topplaceringen i den kategorin tog en pappa som satt och sov i en soffa...
"Jahaja, bakis minsann" är den första tanken i min hjärnas hav av förutfattade meningar om folk.
Ja, eller är kanske utmattad av en tremånaders bebis där hemma, som nu är hemma med mamma och båda får sova gott några timmar när pappa tar med sig syskonen?
Den sista kategorin får helt enkelt heta Nej.
I den faller hönsmorsor och -farsor som följer sina barn överallt, livrädda att barnen ska ramla och slå sig eller företa sig något den inte kan slutföra.
"Nej! Inte klättra där! Du klarar inte att ta dig ner igen!"
"Nej! Inte åka den, du är för liten!
"Nej! Inte dricka vattnet på toaletten, det är smutsigt!" (Det var för övrigt det märkligaste jag hört på länge.)
Vilken kategori jag faller in i? Jag vet inte riktigt, lite av varje tror jag. Jag åkte ju dit för att jag inte hade nåt bättre att komma med själv för att sysselsätta dom, så speciellt engagerad är jag ju inte. Men jag är intresserad av att veta vad de gör, och tittar gärna när de gör det.
Däremot hoppas jag att jag inte faller in i Nej-kategorin. Om man bygger ett stort jävla hus bara för barn, så ska de inte behöva höra det ordet. Jag jobbar på att få bort det i vardagliga livet, och då ska det baske mig inte finnas där, i ett land uppbyggt helt åt dom.
När vi skulle åka hem hände det konstigaste som har hänt på länge. Min sko var borta. Min vänstersko! Vem fan snor EN sko?? Gör man sig besvär så tar man väl båda? Antagligen är det någon som har skojat lite och tagit den och lagt den på nåt annat ställe. Jag uppskattar inte riktigt den typen av skoj.
JAG HAR JU INGA ANDRA SKOR!
JAG HATAR ATT KÖPA SKOR, ännu mer när jag måste göra det för att nån har snott den ena av de enda normalt funtade dojorna jag har.
SKIT.
Varför? Det var en kombination av 2 oengagerade föräldrar och 3 barn med starka viljor..
Jag ägnade största delen av tiden med att iaktta folk i allmänhet och föräldrar i synnerhet, och ganska snart hade jag börjat kategoriserat dom.
Den engagerade - Följer med barnet upp i klätter- och hinderbanor, peppar på och hejar på sitt barn i de olika aktiviteterna. En del lever sig in i det så till den milda grad att de glömmer bort barnen, eller rentav tvingar dom att göra saker för att upfylla sina egna önskningar och behov.
Ibland undrar jag om det tillochmed är så att de inte ens har egna barn, utan lånar någon stackars granne eller går dit tomhänta och rycker åt sig första bästa unge för att själva få utlopp för sitt barnasinne.
Den uttråkade/oengagerade - Betalar för barnen, säger åt dom att springa och leka och ställer sedan siktet på första bästa lediga bord eller soffa. Där fäller han/hon upp laptopen eller bok och sjunker in i sin egna värld några timmar, men behöver inte ha dåligt samvete eftersom barnen blir aktiverade samtidigt.
Topplaceringen i den kategorin tog en pappa som satt och sov i en soffa...
"Jahaja, bakis minsann" är den första tanken i min hjärnas hav av förutfattade meningar om folk.
Ja, eller är kanske utmattad av en tremånaders bebis där hemma, som nu är hemma med mamma och båda får sova gott några timmar när pappa tar med sig syskonen?
Den sista kategorin får helt enkelt heta Nej.
I den faller hönsmorsor och -farsor som följer sina barn överallt, livrädda att barnen ska ramla och slå sig eller företa sig något den inte kan slutföra.
"Nej! Inte klättra där! Du klarar inte att ta dig ner igen!"
"Nej! Inte åka den, du är för liten!
"Nej! Inte dricka vattnet på toaletten, det är smutsigt!" (Det var för övrigt det märkligaste jag hört på länge.)
Vilken kategori jag faller in i? Jag vet inte riktigt, lite av varje tror jag. Jag åkte ju dit för att jag inte hade nåt bättre att komma med själv för att sysselsätta dom, så speciellt engagerad är jag ju inte. Men jag är intresserad av att veta vad de gör, och tittar gärna när de gör det.
Däremot hoppas jag att jag inte faller in i Nej-kategorin. Om man bygger ett stort jävla hus bara för barn, så ska de inte behöva höra det ordet. Jag jobbar på att få bort det i vardagliga livet, och då ska det baske mig inte finnas där, i ett land uppbyggt helt åt dom.
När vi skulle åka hem hände det konstigaste som har hänt på länge. Min sko var borta. Min vänstersko! Vem fan snor EN sko?? Gör man sig besvär så tar man väl båda? Antagligen är det någon som har skojat lite och tagit den och lagt den på nåt annat ställe. Jag uppskattar inte riktigt den typen av skoj.
JAG HAR JU INGA ANDRA SKOR!
JAG HATAR ATT KÖPA SKOR, ännu mer när jag måste göra det för att nån har snott den ena av de enda normalt funtade dojorna jag har.
SKIT.
Helg
Dagen bjuder på en tripp till Den Stora Staden, Noir-chu-ping. Ett barn ska lämnas på kalas på busfabriken, sen styr vi kosan till lämpligt ställe som säljer badbrallor till de andra två barnen. Det är bad med dagis på måndag, Peter ska vara med och skjutsa.. Jag stannar hemma och nöter på soffan tror jag.
Ska ut i skogen med barnen nån gång under helgen, så är planen iallafall. Vi packar matsäck, tar på overaller, vantar, mössor, fuskpolo (Och när allt är klart: "Jag är kissnödig".....)
Sen ger vi oss ut i the Natur och pulsar runt i den meterdjupa snön, sätter oss på varsin sten och dricker den medhavda chokladen, äter prickig-korv-smörgås och drar en djup, men belåten suck över hur det lilla enkla i livet kan vara så stort ibland.
Sen blir barnen blöta, kalla och gnälliga och då går vi hem.
Nej, det är inte i närheten av en meter snö, det är knappt att det täcker marken. Men jag vägrar låtsas om det.
Ska ut i skogen med barnen nån gång under helgen, så är planen iallafall. Vi packar matsäck, tar på overaller, vantar, mössor, fuskpolo (Och när allt är klart: "Jag är kissnödig".....)
Sen ger vi oss ut i the Natur och pulsar runt i den meterdjupa snön, sätter oss på varsin sten och dricker den medhavda chokladen, äter prickig-korv-smörgås och drar en djup, men belåten suck över hur det lilla enkla i livet kan vara så stort ibland.
Sen blir barnen blöta, kalla och gnälliga och då går vi hem.
Nej, det är inte i närheten av en meter snö, det är knappt att det täcker marken. Men jag vägrar låtsas om det.
Önskelista
Schäslong - Jag är alltid den som trillar ur soffan. Dax för ändring på det. (Hur uttalar man det där ordet för övrigt? Som gjort för att svälja/vricka tungan ju..)
Alternativet vore att ge mig något vettigare att göra än att ligga i/trilla ur soffan om kvällarna. En hobby. Ett intresse. Något att engagera mig och fördjupa mig i.
(Nu inser jag hur passivt inställd jag är till min omvärld; "att ge mig"... Vad jag egentligen menar är att jag själv behöver hitta det där intresset och engagemanget.)
Sen kommer jag inte på nåt mer. Egentligen skulle jag vilja bojkotta julen helt. Nej okej då, det skulle jag inte. Men ta bort allt komersiellt med den, som julklappar, julkort, .. ... ... och NU inser jag att man kan vända precis ALLT med den till att vara komersiellt. Fan.
Okej, så här vill jag:
Jag vill pynta till viss del. Nån stjärna här och en ljusstake där, en gardin, en liten duk.. Massa små ljuskällor av olika slag.
Jag vill sitta uppe kvällen innan och titta på granjäveln som står snett, griljera skinkan och trassla in mig i omslagspapper och tejp.
Jag vill ge julklappar, men inte för att jag förväntas göra det just den dagen, utan för att .. ... .. ja, varför? För att glädja antar jag. Glädjer jag då, med klapparna? Eller skapar jag ett behov som inte fanns innan? Fyller jag hålet i mitt samvete för att jag inte räckte till fullt ut under året? Eller är det med rent samvete och äkta givmildhet som enda anledning och syfte jag gör det? Ärligt talat, jag vet inte. Men jag hoppas att det är så.
Jag vill äta julmaten tills den står mig upp i halsen. Dricka glögg, knäcka nötter, spräcka tanden av en knäck, kolla Karl-Bertil Jonsson och slås av hur jävla dumt allting är ibland.
Och allt detta till trots, vill jag konstatera att julen är förjävla skön och trevlig.
Just nu vill jag INTE tänka på att det är tre barn som har tre olika platser att välja på var de ska fira sin jul...
Alternativet vore att ge mig något vettigare att göra än att ligga i/trilla ur soffan om kvällarna. En hobby. Ett intresse. Något att engagera mig och fördjupa mig i.
(Nu inser jag hur passivt inställd jag är till min omvärld; "att ge mig"... Vad jag egentligen menar är att jag själv behöver hitta det där intresset och engagemanget.)
Sen kommer jag inte på nåt mer. Egentligen skulle jag vilja bojkotta julen helt. Nej okej då, det skulle jag inte. Men ta bort allt komersiellt med den, som julklappar, julkort, .. ... ... och NU inser jag att man kan vända precis ALLT med den till att vara komersiellt. Fan.
Okej, så här vill jag:
Jag vill pynta till viss del. Nån stjärna här och en ljusstake där, en gardin, en liten duk.. Massa små ljuskällor av olika slag.
Jag vill sitta uppe kvällen innan och titta på granjäveln som står snett, griljera skinkan och trassla in mig i omslagspapper och tejp.
Jag vill ge julklappar, men inte för att jag förväntas göra det just den dagen, utan för att .. ... .. ja, varför? För att glädja antar jag. Glädjer jag då, med klapparna? Eller skapar jag ett behov som inte fanns innan? Fyller jag hålet i mitt samvete för att jag inte räckte till fullt ut under året? Eller är det med rent samvete och äkta givmildhet som enda anledning och syfte jag gör det? Ärligt talat, jag vet inte. Men jag hoppas att det är så.
Jag vill äta julmaten tills den står mig upp i halsen. Dricka glögg, knäcka nötter, spräcka tanden av en knäck, kolla Karl-Bertil Jonsson och slås av hur jävla dumt allting är ibland.
Och allt detta till trots, vill jag konstatera att julen är förjävla skön och trevlig.
Just nu vill jag INTE tänka på att det är tre barn som har tre olika platser att välja på var de ska fira sin jul...
Jag och min Guldfisk.
Jag tror min sambo har en släng av demens.
Han drog på vattenkokaren, sen skulle han visa en konstig list i hallen, vilket ledde till hångel på hallgolvet. Mitt i det allra bästa stelnade han till (ja, alltså helkroppsligt) och lyssnade till ett, för honom, konstigt ljud från köket.
-Vad är det?
- Ptja.. Jag skulle tippa på ljudet av vatten som blir varmt i vattenkokaren du drog på för 2MINUTER sen?
Jag känner på mig att det här kommer bli ett intressant och spännande liv....
(Men säg inget till Han, då blir han ledsen.)
Han drog på vattenkokaren, sen skulle han visa en konstig list i hallen, vilket ledde till hångel på hallgolvet. Mitt i det allra bästa stelnade han till (ja, alltså helkroppsligt) och lyssnade till ett, för honom, konstigt ljud från köket.
-Vad är det?
- Ptja.. Jag skulle tippa på ljudet av vatten som blir varmt i vattenkokaren du drog på för 2MINUTER sen?
Jag känner på mig att det här kommer bli ett intressant och spännande liv....
(Men säg inget till Han, då blir han ledsen.)
Råttor.
Jag har två kompisar.
Den ena har råttor på vinden, den andra har råttor i bur.
Jag vet inte vilket jag skulle föredra..
Den ena har råttor på vinden, den andra har råttor i bur.
Jag vet inte vilket jag skulle föredra..
Ledig Tisdag
Bland det skönaste med att jobba hela jävla helgen är ledigheten som infaller i veckan. Som idag till exempel. Han tog hand om barnen på morgonen, jag sov. Sen sov jag lite till. Sen kom Han hem efter att ha lämnat alla där dom ska vara, kröp ner bredvid och informerade om att klockan var nio.
En timme senare klev jag upp, utan paniken över allt jag skulle ha hunnit göra om jag hade gått upp tidigare. Nu säger jag inte att jag skulle ha gjort allt det där jag brukar få panik över att jag skulle ha gjort, det är nog mest en efterkonstruktion av min hjärna.
Och nu... Tjugo i elva, fortfarande i pyamasen med ett bombnedslag omkring mig och en ekande kyl. Men det gör inget, jag hinner med det. Sen.
Ibland måste man låta sig själv stanna upp och njuta av de små sakerna i livet. Som att sitta i pyamas tjugo i elva på en tisdag utan att vara sjuk eller bakis.
Min bil fick ny olja igår förresten. Och några nya slangar. Vaccuumslangar med hål i är inte bra. Och torkarblad.
- Va fan, har du bytt sida på torkarbladen?
- Ja... Jo.. Den ena var så dålig, så jag bytte så den bästa sitter på förarsidan. Men nu börjar den bli riktigt dålig den med, så jag funderade på att skära upp en ny yta på båda två, då borde det väl bli som nya?
- Du har mycket idéer du. Nej, det kan man inte göra, nu sätter jag dit nya!
- Jaha, ja, tack då...
Jag känner att mitt nytänkande blir motarbetat ibland....
En timme senare klev jag upp, utan paniken över allt jag skulle ha hunnit göra om jag hade gått upp tidigare. Nu säger jag inte att jag skulle ha gjort allt det där jag brukar få panik över att jag skulle ha gjort, det är nog mest en efterkonstruktion av min hjärna.
Och nu... Tjugo i elva, fortfarande i pyamasen med ett bombnedslag omkring mig och en ekande kyl. Men det gör inget, jag hinner med det. Sen.
Ibland måste man låta sig själv stanna upp och njuta av de små sakerna i livet. Som att sitta i pyamas tjugo i elva på en tisdag utan att vara sjuk eller bakis.
Min bil fick ny olja igår förresten. Och några nya slangar. Vaccuumslangar med hål i är inte bra. Och torkarblad.
- Va fan, har du bytt sida på torkarbladen?
- Ja... Jo.. Den ena var så dålig, så jag bytte så den bästa sitter på förarsidan. Men nu börjar den bli riktigt dålig den med, så jag funderade på att skära upp en ny yta på båda två, då borde det väl bli som nya?
- Du har mycket idéer du. Nej, det kan man inte göra, nu sätter jag dit nya!
- Jaha, ja, tack då...
Jag känner att mitt nytänkande blir motarbetat ibland....
Bamse
Idag tittar vi på Bamse.
Bamse läxar upp en leopard/gepard och tvingar den att bara äta frukt och grönsaker. Sen läxar han upp två jägare för att det är elakt att döda djuren.
När Bamse är klar med sina hjältedåd går han hem till farmor och äter köttbullar.
Bamse läxar upp en leopard/gepard och tvingar den att bara äta frukt och grönsaker. Sen läxar han upp två jägare för att det är elakt att döda djuren.
När Bamse är klar med sina hjältedåd går han hem till farmor och äter köttbullar.
en tanke
Man tvångssteriliserade folk ända in på 70-talet, bla på grund av sinnesslöhet. Sån jävla tur att jag föddes på 80-talet kan jag konstatera.
btw..
1913 fastslogs åldern för pension till 65 år.
Medellivslängden var då 55 år.
Rätta mig om jag har fel.
Medellivslängden var då 55 år.
Rätta mig om jag har fel.
..När jag blir gammal...
Om ensisådär 30 år kan jag tänka mig att följande dialog kommer utspela sig i vår säng på kvällskvisten:
- Kommer du ihåg den tiden då huset var fullt av ljudet av barnfötter och barnens rop och skratt?
- Va? Vasadu?
- Jo jag sa KOMMER DU IHÅG NÄR UNGARNA BODDE HEMMA OCH DET ÅTMINSTONE FANNS NÅGON FORM AV LIV I HUSET??!!
- Jasså, ja, jo... Det gör jag . Jag minns det som igår. Alla fem.
- Tre. Dom är tre.
- Ja.. Jo. jag sa ju det! Tre.
Efter en dag som den här har jag liiite svårt att sätta mig in i att jag en dag ska sakna alla dessa ljud.....
- Kommer du ihåg den tiden då huset var fullt av ljudet av barnfötter och barnens rop och skratt?
- Va? Vasadu?
- Jo jag sa KOMMER DU IHÅG NÄR UNGARNA BODDE HEMMA OCH DET ÅTMINSTONE FANNS NÅGON FORM AV LIV I HUSET??!!
- Jasså, ja, jo... Det gör jag . Jag minns det som igår. Alla fem.
- Tre. Dom är tre.
- Ja.. Jo. jag sa ju det! Tre.
Efter en dag som den här har jag liiite svårt att sätta mig in i att jag en dag ska sakna alla dessa ljud.....
bildoktor.
Vi hittade ett litet sjukhus till den trötta bilen efter en stunds letande.
"Lämna den här, så ska jag ta en titt på den någon gång i veckan."
Någon gång i veckan? Det verkar som att det bara är i min naiva drömvärld man lämnar in bilen och får den färdig och klar på mindre än en timme... Fan då.
Hur tänkte jag egentligen när jag valde att landa just här?
"Jag vill bo i ett liiitet samhälle där alla vet allt om alla, och det dom inte vet gissar dom. Sen får det inte gå fler bussar än 4 om dagen, för jag kommer aaldrig behöva åka med dom ändå. Bensinmack behöver heller inte finnas, för jag kommer alltid ihåg att tanka innan det är mindre än 5 liter bensin kvar. Jodå, sån är jag."
Skulle tro att det var nåt sånt.
Och min bil vill ha ny olja... Helst nyss. Den ska få det, på måndag, hos farbror Taggen. Hos farbror Taggen kommer följande konversation utspelas:
- Karin, för fan, jag har ju sagt att du inte ska röka i bilen!
- Men det gör jag ju inte!
- Hörredu, jag kände redan när du svängde in på Bravikenvägen (och det är en bit bort det...) att det stank om den! Sluta med det!
- Mmm.. Okej.. Jag ska...
Jag vågar inte riktigt sätta mig upp mot den mannen.. Om det är av respekt eller rädsla är lite oklart än.
"Lämna den här, så ska jag ta en titt på den någon gång i veckan."
Någon gång i veckan? Det verkar som att det bara är i min naiva drömvärld man lämnar in bilen och får den färdig och klar på mindre än en timme... Fan då.
Hur tänkte jag egentligen när jag valde att landa just här?
"Jag vill bo i ett liiitet samhälle där alla vet allt om alla, och det dom inte vet gissar dom. Sen får det inte gå fler bussar än 4 om dagen, för jag kommer aaldrig behöva åka med dom ändå. Bensinmack behöver heller inte finnas, för jag kommer alltid ihåg att tanka innan det är mindre än 5 liter bensin kvar. Jodå, sån är jag."
Skulle tro att det var nåt sånt.
Och min bil vill ha ny olja... Helst nyss. Den ska få det, på måndag, hos farbror Taggen. Hos farbror Taggen kommer följande konversation utspelas:
- Karin, för fan, jag har ju sagt att du inte ska röka i bilen!
- Men det gör jag ju inte!
- Hörredu, jag kände redan när du svängde in på Bravikenvägen (och det är en bit bort det...) att det stank om den! Sluta med det!
- Mmm.. Okej.. Jag ska...
Jag vågar inte riktigt sätta mig upp mot den mannen.. Om det är av respekt eller rädsla är lite oklart än.
Måndag morgon
Det här är den bästa måndagmorgonen på riktigt länge.
Jag vaknade vid 8 med en släng av panik i kroppen; Ett barn ska ju skickas till skolan halv åtta, och två andra ska skjutsas till dagis 8:30. Jävlar, nu är det bråttom...
Kommer upp och inser att Han har tagit hand om den biten. Skolbarn ivägskickat, dagisbarn färdiga att åka. Han åker med dom och jag kan göra vad jag vill. Det här kan jag lätt vänja mig vid.. Tror jag. För samtidigt känns det konstigt, som om jag inte ha förtjänat det eller något. Stolthet kanske det kallas, jag vet inte riktigt..
Idag ska vi leta rätt på nån som kan kolla på en gammal trött 740.
Jag vaknade vid 8 med en släng av panik i kroppen; Ett barn ska ju skickas till skolan halv åtta, och två andra ska skjutsas till dagis 8:30. Jävlar, nu är det bråttom...
Kommer upp och inser att Han har tagit hand om den biten. Skolbarn ivägskickat, dagisbarn färdiga att åka. Han åker med dom och jag kan göra vad jag vill. Det här kan jag lätt vänja mig vid.. Tror jag. För samtidigt känns det konstigt, som om jag inte ha förtjänat det eller något. Stolthet kanske det kallas, jag vet inte riktigt..
Idag ska vi leta rätt på nån som kan kolla på en gammal trött 740.
Lördag igen
Idag gjorde vi som de flesta andra familjet tydligen gör en regnig lördag -Vi begav oss till en större stad och ställde siktet på dess IKEA-varuhus. Parkeringen var så gott som knökfull, men besöket gick bra, inga större skador.. Bestämde oss för att nån gång i framtiden investera i ett hörndataskåp, vafan det nu kan kallas.
Kommer bli bra det, det var inte så stort och klumpigt som jag trodde innan. Men då kan vi ju inte ha TV-bokhylla-lösningen som är nu, så det ska också ändras, även det går till Mister Kamprads spargris:
Kommer bli tokbra. Även barnen ska få sin beskärda del av ovanstående serie, men det blir senare det.
Oh, påminnelse till mig själv:
Åk inte till såna ställen igen innan januari-rean är över. Nu börjar det. Nu tappar folk sina hjärnor, och får inte tillbaka dom förrän efter jul, och då med insikten att de har övertrasserat sina konton eller tagit sjuka telefonlån.
Och allt är Jesus fel. Eller handlarnas. Eller medias. Eller en blandning av dessa och våra svaga sinnen.
Vad det än må vara så är det med livet som insats man kliver in i köpcentran och liknande. Och parkeringarna ska vi inte tala om... JÖSSES, vad hjälper det att hänga på tutan när en kö har uppstått för att den första bilen i kön måste stanna och släppa förbi andra bilar eller folk?
Oh, påminnelse till mig själv:
Åk inte till såna ställen igen innan januari-rean är över. Nu börjar det. Nu tappar folk sina hjärnor, och får inte tillbaka dom förrän efter jul, och då med insikten att de har övertrasserat sina konton eller tagit sjuka telefonlån.
Och allt är Jesus fel. Eller handlarnas. Eller medias. Eller en blandning av dessa och våra svaga sinnen.
Vad det än må vara så är det med livet som insats man kliver in i köpcentran och liknande. Och parkeringarna ska vi inte tala om... JÖSSES, vad hjälper det att hänga på tutan när en kö har uppstått för att den första bilen i kön måste stanna och släppa förbi andra bilar eller folk?
Jag visste det!
Hade det på känn, att när Han har flyttat in, och vi har blivit en familj så kommer jag inte ha ett smack att skriva. Inte för att jag egentligen har haft det förut heller, men då har jag ändå kunnat krysta ur mig ett och annat.
Men nu.. Är det helt tomt. Ingen tanke, ingen åsikt..
Det kan ju ha att göra med att jag nu har en vuxen människa att prata med hela dagarna, och inte behöver få ur mig skiten här. Det kan också ha att göra med att jag är glad. Lycklig. Kär rent av. Och då finns det ju inte mycket att tillägga, för sånt tänker jag inte vräka ut här, då jag själv tycker att de detaljerna är helt ointressanta för andra att veta.
Äh.. Det kommer nog vertefter.. lusten/orken/peppen.
samboliv
Jag har varit sambo i 2 dygn snart, och inte flippat ur en enda gång.. Ska nog klara det här. Ja man vet ju aldrig, det var ett tag sen, så helt säker kan man ju inte vara.. Innan alltså. Men jovars, jag kan helt klart vänja mig vid det här livet.. Hittills har det gått ut på att han har barnen OCH möblerar iordning, jag jobbar. Sen kommer jag hem när dom har lagt sig, och då har han fixat och donat det värsta här hemma.
Nu packar han upp sina saker och jag bloggar och säger instämmande "mmm" ibland när han frågar om råd eller mitt tyckande om saker han ska ha kvar eller slänga.
Jag tror det här kommer bli ett riktigt bra förhållande.
Nä allvarligt.. Jag är faktiskt också engagerad. Fast på mitt sätt.
Nu packar han upp sina saker och jag bloggar och säger instämmande "mmm" ibland när han frågar om råd eller mitt tyckande om saker han ska ha kvar eller slänga.
Jag tror det här kommer bli ett riktigt bra förhållande.
Nä allvarligt.. Jag är faktiskt också engagerad. Fast på mitt sätt.
Lördag 05:30
Jag har just tvingat mig upp och gjort mig iordning för att åka till jobbet då barnvakten, aka mamma, ringer och säger att hon har varit uppe och spytt inatt, kan därför inte ha barnen.
Fylls av lättnad och ångest på samma gång; Lättnad för att få vara hemma och ta det lugnt. Ångest för att jag vet hur jävligt det kan vara att gå en man kort på helgen.
Vid sidan om har Albin vaknat. Från dess att han slår upp ögonen är det som att munnen går igång per automatik. Han pratar om hur han ska åka rymdskepp, om att låångt där under (pekar på golvet) är det fullt av lava, han springer fram och tillbaka i lägenheten med en påse bröd, som i hans värld är ett flygplan.
En smula avundsjukt betraktar jag honom och hans oförstörda livslust, samtidigt som jag försöker upprätta min egen med hutlösa mängder kaffe.
Fylls av lättnad och ångest på samma gång; Lättnad för att få vara hemma och ta det lugnt. Ångest för att jag vet hur jävligt det kan vara att gå en man kort på helgen.
Vid sidan om har Albin vaknat. Från dess att han slår upp ögonen är det som att munnen går igång per automatik. Han pratar om hur han ska åka rymdskepp, om att låångt där under (pekar på golvet) är det fullt av lava, han springer fram och tillbaka i lägenheten med en påse bröd, som i hans värld är ett flygplan.
En smula avundsjukt betraktar jag honom och hans oförstörda livslust, samtidigt som jag försöker upprätta min egen med hutlösa mängder kaffe.
Tillfällen
Det finns tillfällen då man borde gå till jobbet.
Det finns tillfällen då man måste gå till jobbet.
Det finns tillfällen då man borde och måste gå till jobbet och absolut inte får hindras, för att det inte är någon som tror på en när man säger den verkliga anlednigen utan tror att det är en helt annan anledning, som man egentligen önskar att det vore.
Idag är ett sånt tillfälle.
Fan.
Det finns tillfällen då man måste gå till jobbet.
Det finns tillfällen då man borde och måste gå till jobbet och absolut inte får hindras, för att det inte är någon som tror på en när man säger den verkliga anlednigen utan tror att det är en helt annan anledning, som man egentligen önskar att det vore.
Idag är ett sånt tillfälle.
Fan.
