snart glad igen

sakta kommer livet åter.
det var väl egentligen aldrig borta, det bara hade en paus från mig, skulle jag med ha tagit om jag hade chansen. Nån tänker på mig ibland. Det är skönt, även om det är i all vänskaplighet så är det nån som är beredd att kämpa för att få ledigt en lördag för att kunna komma hit för att JAG frågade om han ville det. Det dödar en del av den där idiot ingen-tänker-på-mig-stackers-lilla-jag-känslan. Jag är så jävla duktig på att vara martyr att jag kräks på det, usch. Men nu kan det bara bli bättre.
2 veckor kvar på jobbet, sen vetifan vad det ska bli av mej. Först en veckas semester, sen kräftskiva, sen bakfylla. Efter det nån gång ska jag börja fundera på vad jag ska bli när jag blir stor.  Varför ha framförhållning, det vore ju dumt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0