ÅNGEST

Usch... Ibland kan det nästan falla en bomb bredvid en utan att man reagerar, och ibland räcker det med en vindpust för att man ska trilla.

Så här då.... Imorgon har Tove sin allra första skolavslutning, och då tänkte jag att vi skulle fixa ihop en rulltårta att göra till låtsasbakelser o slänga lite grädde o jordgubbar på. Det var här allting började. Vi var jätteduktiga alla tre och vispade smeten, slickade visparna och allt annat man ska göra när man bakar. Under tiden kom jag på att TVn inte behövde vara på mer, eftersom Bollibompa var slut. När jag skulle stänga av den insåg jag att parabolfan hade blåst ur led eftersom det är halv storm ute. "Ett problem med din mottagare gör att den inte fungerar korrekt, blablabla"...
Det vore ju inget mer med det än att knata upp och sätta den rätt igen... Om det inte vore för att det var Björn som skötte dom bitarna... faan. Jag vet inte hur man gör!

Tillbaka till köket, in med rulltårtan i ugnen, *plopp*....... Ingen el. Skiiiit. Men den blev faktiskt ganska normal ändå, skulle ju bara vara inne 5 minuter. Lite blek bara, men det ska ju täckas med grädde.
Albin sprang under tiden runt och provade varenda knapp som hade någon koppling till el för att verkligen konstatera att INGENTING fungerade. Och det är inte det lättaste att förklara för en treåring att strömmen är borta. "Men vaaar är den då?!"

Barnen borstade tänderna och gick o la sig, fortfarande ingen ström... Ingen ström=ingen dator=inget liv.
Bestämde mig för att kolla igenom massa gammal post som bara blivit liggande. För längesen tackade jag ja till två olika tidningar för att man fick nån premie som jag just då kände att jag behövde. Det vanliga: "Betala bara liite och få 4 nummer och den här grejen du bara inte kan vara utan". Jag går på det varje gång.
Iallafall så kollade jag igenom högen, hittade massa inplastade nummer av båda tidningarna. Tänkte att man kanske skulle ta och läsa i dom, nu när man ändå inte kan göra nåt annat. Det visade sig vara en god idé, för där låg inbetalningskorten eftersom jag för länge sedan hade fått mina fyra nummer och det nu hade fortsatt i en tillsvidare-prenumeration, eftersom det var det jag hade gått med på när jag tackade ja till den värdelösa premien jag inte ens kommer ihåg vad den var.

Det var ungefär då det slog mig att jag är ju mitt emellan skola och jobb. Ingen lön den här månaden. Inget studiemedel heller. Och ingen bättre hälft att luta sig mot när det blåser.

Ibland räcker det med en vindpust.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0