Vem äger dig?
Idag blev jag uppsagd. Eller varslad kanske det heter, vet inte så noga. Det gick ut på att jag har en månad till på vikariatet jag går på för tillfället, ett vikariat som sträcker sig bra mycket längre än en månad framåt.
För nu går kommunen mot hårdare tider. Pengar ska sparas, folk som är fast anställda ska flyttas runt, så någon annan, som redan är fast anställd, kommer att få vikariatet jag har nu. Någon som antagligen inte alls vill sitta och pendla från Norrköping till Krokek, utan vill stanna i stan. Så brukar det vara iallafall när de flyttar runt på människor.
Det slår mig, att vi alla har ett pris på ett eller annat sätt. Man flyttas runt, ungefär som brickor i ett spel, vare sig man är fast anställd eller simpel vikarie. Åtminsone inom genren jag är i för tillfället.
Jag funderar vidare: Om jag bara blir fast anställd, då är jag ju garanterad jobb åtminstone. Men vill jag bli omkringflyttad sådär, som en jävla vante? Vad händer om jag säger "Nej, jag vägrar flytta på mig, jag vill vara kvar här, se till att det finns ett jobb till mig!" Haha, "hejdå Karin, tack för den här tiden".... Brickan är förbrukad, in med en ny.
Det här kan nog vara bra för mig... Har inte behövt stanna upp och fundera sen jag slutade plugga i juni, har alltid haft jobb. Men aldrig haft tid, lust eller ork att stanna upp och tänka efter. Är det verkligen det här jag vill? Allt har bara flutit på, och så länge det gör det kör man ju bara på... Tänker inte.
Så om det "bara flyter på" i 20 år till då? Kommer jag då aldrig att göra en paus för eftertanke? Skrämmande.
Vad vill jag då? Vetne. Som sagt, bilmek skulle ju inte sitta fel..
Elektriker verkar ju.... ... spännande. (höhöhö... snälla, stryp mig...)
För nu går kommunen mot hårdare tider. Pengar ska sparas, folk som är fast anställda ska flyttas runt, så någon annan, som redan är fast anställd, kommer att få vikariatet jag har nu. Någon som antagligen inte alls vill sitta och pendla från Norrköping till Krokek, utan vill stanna i stan. Så brukar det vara iallafall när de flyttar runt på människor.
Det slår mig, att vi alla har ett pris på ett eller annat sätt. Man flyttas runt, ungefär som brickor i ett spel, vare sig man är fast anställd eller simpel vikarie. Åtminsone inom genren jag är i för tillfället.
Jag funderar vidare: Om jag bara blir fast anställd, då är jag ju garanterad jobb åtminstone. Men vill jag bli omkringflyttad sådär, som en jävla vante? Vad händer om jag säger "Nej, jag vägrar flytta på mig, jag vill vara kvar här, se till att det finns ett jobb till mig!" Haha, "hejdå Karin, tack för den här tiden".... Brickan är förbrukad, in med en ny.
Det här kan nog vara bra för mig... Har inte behövt stanna upp och fundera sen jag slutade plugga i juni, har alltid haft jobb. Men aldrig haft tid, lust eller ork att stanna upp och tänka efter. Är det verkligen det här jag vill? Allt har bara flutit på, och så länge det gör det kör man ju bara på... Tänker inte.
Så om det "bara flyter på" i 20 år till då? Kommer jag då aldrig att göra en paus för eftertanke? Skrämmande.
Vad vill jag då? Vetne. Som sagt, bilmek skulle ju inte sitta fel..
Elektriker verkar ju.... ... spännande. (höhöhö... snälla, stryp mig...)
Kommentarer
Trackback
