Kaffe.
Idag har vi diskuterat kaffe. Jovars, här händer det grejer minsann.
Vad vi kom fram till?
Jo, att det finns tillfällen då kaffet smakar helt fantastiskt underbart gott, som pricken över i, som hammaren på spiken, ja ni fattar. Efter att vi båda samtidigt haft en sån upplevelse fortsatte vi fundera. Det sämsta man kan göra i det läget är att ta mer kaffe. För man kommer inte i närheten av den upplevelsen igen, inte två gånger på rad. Och vad gör man? Mm, just det, man tar mer. Jag gör det iallafall. Fortsätter slentriandricka i hopp om att komma nära den perfekta kaffeupplevelsen igen. Men näpp, det går inte, det är kört.
Norrlänningen har förresten lärt mig hur riktigt kaffe smakar.
Jag slutade ju röka igår förresten. Hur det gick?
Inte alls. Jag glömde bort det helt enkelt, det säger ju inte så lite om den motivationen... Klart jag inte VILL röka, men inte tillräckligt för att få min hjärna att fatta det så att säga. Jag vill vilja, men hittar hela tiden fler anledningar att fortsätta än att sluta. Den ena dummare än den andra.
Kan ju börja med att göra mig rökfri på jobbet, för det är ju där jag inte kommer att FÅ göra det efter årsskiftet, då det blir en rökfri kommun.. Själv tycker jag det vore vettigare att riva ner väggarna som folk springer in i, det måste vara en större sjukskrivningsfaktor än vad rökandet är, men det är bara vad jag tror..
Vad vi kom fram till?
Jo, att det finns tillfällen då kaffet smakar helt fantastiskt underbart gott, som pricken över i, som hammaren på spiken, ja ni fattar. Efter att vi båda samtidigt haft en sån upplevelse fortsatte vi fundera. Det sämsta man kan göra i det läget är att ta mer kaffe. För man kommer inte i närheten av den upplevelsen igen, inte två gånger på rad. Och vad gör man? Mm, just det, man tar mer. Jag gör det iallafall. Fortsätter slentriandricka i hopp om att komma nära den perfekta kaffeupplevelsen igen. Men näpp, det går inte, det är kört.
Norrlänningen har förresten lärt mig hur riktigt kaffe smakar.
Jag slutade ju röka igår förresten. Hur det gick?
Inte alls. Jag glömde bort det helt enkelt, det säger ju inte så lite om den motivationen... Klart jag inte VILL röka, men inte tillräckligt för att få min hjärna att fatta det så att säga. Jag vill vilja, men hittar hela tiden fler anledningar att fortsätta än att sluta. Den ena dummare än den andra.
Kan ju börja med att göra mig rökfri på jobbet, för det är ju där jag inte kommer att FÅ göra det efter årsskiftet, då det blir en rökfri kommun.. Själv tycker jag det vore vettigare att riva ner väggarna som folk springer in i, det måste vara en större sjukskrivningsfaktor än vad rökandet är, men det är bara vad jag tror..
Kommentarer
Postat av: Ann-Sofie
HA ha!! Fy fan Karin vad vi ska tjuvröka!!!!!Kram
Postat av: karin
haha, jo, det finns väl risk..
Trackback
