Karin Karlsson

Om ensisådär 30 år kan jag tänka mig att följande dialog kommer utspela sig i vår säng på kvällskvisten:

- Kommer du ihåg den tiden då huset var fullt av ljudet av barnfötter och barnens rop och skratt?
- Va? Vasadu?
- Jo jag sa KOMMER DU IHÅG NÄR UNGARNA BODDE HEMMA OCH DET ÅTMINSTONE FANNS NÅGON FORM AV LIV I HUSET??!!
- Jasså, ja, jo... Det gör jag . Jag minns det som igår. Alla fem.
- Tre. Dom är tre.
- Ja.. Jo. jag sa ju det! Tre.

Efter en dag som den här har jag liiite svårt att sätta mig in i att jag en dag ska sakna alla dessa ljud.....