Ingen skog...
Varför? Det var en kombination av 2 oengagerade föräldrar och 3 barn med starka viljor..
Jag ägnade största delen av tiden med att iaktta folk i allmänhet och föräldrar i synnerhet, och ganska snart hade jag börjat kategoriserat dom.
Den engagerade - Följer med barnet upp i klätter- och hinderbanor, peppar på och hejar på sitt barn i de olika aktiviteterna. En del lever sig in i det så till den milda grad att de glömmer bort barnen, eller rentav tvingar dom att göra saker för att upfylla sina egna önskningar och behov.
Ibland undrar jag om det tillochmed är så att de inte ens har egna barn, utan lånar någon stackars granne eller går dit tomhänta och rycker åt sig första bästa unge för att själva få utlopp för sitt barnasinne.
Den uttråkade/oengagerade - Betalar för barnen, säger åt dom att springa och leka och ställer sedan siktet på första bästa lediga bord eller soffa. Där fäller han/hon upp laptopen eller bok och sjunker in i sin egna värld några timmar, men behöver inte ha dåligt samvete eftersom barnen blir aktiverade samtidigt.
Topplaceringen i den kategorin tog en pappa som satt och sov i en soffa...
"Jahaja, bakis minsann" är den första tanken i min hjärnas hav av förutfattade meningar om folk.
Ja, eller är kanske utmattad av en tremånaders bebis där hemma, som nu är hemma med mamma och båda får sova gott några timmar när pappa tar med sig syskonen?
Den sista kategorin får helt enkelt heta Nej.
I den faller hönsmorsor och -farsor som följer sina barn överallt, livrädda att barnen ska ramla och slå sig eller företa sig något den inte kan slutföra.
"Nej! Inte klättra där! Du klarar inte att ta dig ner igen!"
"Nej! Inte åka den, du är för liten!
"Nej! Inte dricka vattnet på toaletten, det är smutsigt!" (Det var för övrigt det märkligaste jag hört på länge.)
Vilken kategori jag faller in i? Jag vet inte riktigt, lite av varje tror jag. Jag åkte ju dit för att jag inte hade nåt bättre att komma med själv för att sysselsätta dom, så speciellt engagerad är jag ju inte. Men jag är intresserad av att veta vad de gör, och tittar gärna när de gör det.
Däremot hoppas jag att jag inte faller in i Nej-kategorin. Om man bygger ett stort jävla hus bara för barn, så ska de inte behöva höra det ordet. Jag jobbar på att få bort det i vardagliga livet, och då ska det baske mig inte finnas där, i ett land uppbyggt helt åt dom.
När vi skulle åka hem hände det konstigaste som har hänt på länge. Min sko var borta. Min vänstersko! Vem fan snor EN sko?? Gör man sig besvär så tar man väl båda? Antagligen är det någon som har skojat lite och tagit den och lagt den på nåt annat ställe. Jag uppskattar inte riktigt den typen av skoj.
JAG HAR JU INGA ANDRA SKOR!
JAG HATAR ATT KÖPA SKOR, ännu mer när jag måste göra det för att nån har snott den ena av de enda normalt funtade dojorna jag har.
SKIT.
Stackare. Varför som sagt ta en sko..... fast lite roligt tycker jag att det är. Skrattade när jag läste tills jag insåg att du fick hoppa dig därifrån till bilen.... Var de de där vita??
Kaffe imorgon då kanske??? Skulle var så kul! KRAM
jaa, det var mina ENDA jävla skor. Nu är det gummistövlar som gäller. Hett.
Kaffe imorrn? Ja, kanske det. eller onsdag?
Ha ha visst är det kul att titta på folk.
Och jag kan ju inte annat än att börja tänka på vilken grupp jag tillhör.
Jag är nog dom 2 första grupperna. Klättrar gärna med men sitter gärna och fikar lite också. För vilken lönnfet 31 årig morsa orkar klättra i 3 timmar.
Men jag hatar också dom som bara säger nej.
Hur faan ska barnen lära sig något och dom inte får prova lite. Och busfabriken är perfekt att prova på, går ju knappt inte att slå sig.
