fotografering och metalkakor
Lämnade Albin till dagis imorse, omfotografering idag, det förra fotot blev inte bra.
- Varför det, satt vi inte stilla?
- Jo, det gjorde ni nog, men det var något om att det blev för ljust på bilden.
- Han sa inte att vi skulle säga omelett, han sa nåt annat!!
- Jasså, ja det är ju lite olika det där.
Sedan försöker jag mig på en dialog om hur man på engelska säger "cheese" som betyder ost, men ger ett aniktsuttryck som om man ler.
Den misslyckas totalt, som med de flesta konversationer med den mannen. En kort mening, sen har han slutat lyssna.
Syster bestämmer sig för att vara hemma när jag lämnar lillebror. Hon är ju faktiskt stor nu, säger hon och styrker uttalandet med att ställa sig bredbent med armarna i kors, vägande på ena höften och himla med ögonen.
När jag kommer hem igen krossas bilden jag hade byggt upp, av mig, boken, soffan och lugnet:
Tove rensar bland filmerna i hyllan, upprörd som få.
- Jag blir tokig här, man hittar ju inte det man ska, allt är så rörigt, men nu lägger jag filmerna i rätt fodral och ställer dom i ordning i hyllan. Det är Albin som håller på hela tiden, och jag blir galen på honom. Du får säga åt honom att jag har gjort iordning här, så han skärper sig!
Efter att ha konstaterat att hon andas (vilket var svårt att tro, då hon gjorde ovanstående uttalande i ett enda andetag) så slås jag av tanke att det är ganska skönt att höstlovet inte är mer än en vecka..
Senare kom jag på den briljanta idén att baka småkakor...
Det slutade med en plåt svartbrända kolklumpar. Jag kommer aldrig bli en bullmorsa, det är bara att ge upp den tanken...
Förklarade för barnen att det är Death Metal-kakor, skithäftigt att äta såna. De trodde inte på mig..
Misstänker ytterligare framtida fakturor från diverse psykologer....
- Varför det, satt vi inte stilla?
- Jo, det gjorde ni nog, men det var något om att det blev för ljust på bilden.
- Han sa inte att vi skulle säga omelett, han sa nåt annat!!
- Jasså, ja det är ju lite olika det där.
Sedan försöker jag mig på en dialog om hur man på engelska säger "cheese" som betyder ost, men ger ett aniktsuttryck som om man ler.
Den misslyckas totalt, som med de flesta konversationer med den mannen. En kort mening, sen har han slutat lyssna.
Syster bestämmer sig för att vara hemma när jag lämnar lillebror. Hon är ju faktiskt stor nu, säger hon och styrker uttalandet med att ställa sig bredbent med armarna i kors, vägande på ena höften och himla med ögonen.
När jag kommer hem igen krossas bilden jag hade byggt upp, av mig, boken, soffan och lugnet:
Tove rensar bland filmerna i hyllan, upprörd som få.
- Jag blir tokig här, man hittar ju inte det man ska, allt är så rörigt, men nu lägger jag filmerna i rätt fodral och ställer dom i ordning i hyllan. Det är Albin som håller på hela tiden, och jag blir galen på honom. Du får säga åt honom att jag har gjort iordning här, så han skärper sig!
Efter att ha konstaterat att hon andas (vilket var svårt att tro, då hon gjorde ovanstående uttalande i ett enda andetag) så slås jag av tanke att det är ganska skönt att höstlovet inte är mer än en vecka..
Senare kom jag på den briljanta idén att baka småkakor...
Det slutade med en plåt svartbrända kolklumpar. Jag kommer aldrig bli en bullmorsa, det är bara att ge upp den tanken...
Förklarade för barnen att det är Death Metal-kakor, skithäftigt att äta såna. De trodde inte på mig..
Misstänker ytterligare framtida fakturor från diverse psykologer....
Kommentarer
Trackback
