Livet ur en 4-årings perspektiv

Idag fick jag följa med pappa ut i garaget. Han sa att det snart kommer att bli halt på vägarna, så bilen måste få nya däck.
Ett efter ett bytte han ut hjulen på bilen. Det verkade vara ganska svårt, för han sa ofta några av dom där orden jag inte får säga.

Sen, när han var klar, så såg han sådär nöjd ut som han bara gör när han har gjort något riktigt bra. Jag tyckte det såg ganska roligt ut, det där med att byta däck, och pappa sa ju att det var viktigt att göra det i tid. Tur att han nämnde det, för jag har ju hur många bilar som helst att byta på.

Jo då, mycket riktigt så var det svårt och jobbigt att få loss hjulen. Jag hade hunnit med den blåa, den röda och hjullastaren när mamma och pappa kom in i mitt rum för att se vad jag gjorde. Stolt visade jag dem vad jag hade gjort, men de blev inte det minsta stolta över mig, snarare tvärtom, de såg besvikna och lite arga ut.

Varför? Jag gjorde ju bara precis som han hade sagt att man skulle?...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0