Tankar om det mesta..
Ska snart hämta Albin på dagis, förlåt, Förskolan... Han är där ett par timmar idag, fast jag är ledig, så han får vara med på de arrangerade aktiviteterna för 5-åringarna.
"Ha honom på dagis fast du själv är hemma?! Så slött av dig, ta ditt ansvar som förälder och engagera dig med honom istället!"
Jag tror mig veta att det passar honom alldeles utmärkt att vara där och få träffa kompisar, skapa sina sociala kontakter och få göra saker tillsammans med andra i grupp. Jag kommer aldrig kunna fylla det behovet, att vara hans kompis, på den nivån han är. Jag kan leka med honom, och gör det också, men likförbannat är jag hans mamma och inte en grupp barn i hans ålder.
Sedan tror jag inte på dagis som förvaring, men det är en helt annan sak. Och det som passar honom kanske inte alls passar ett annat barn.
Tankarna flyger vidare... Hamnar på religion.. Kan ha att göra med att jag läste argument för och emot förskolor med olika inriktning, ni vet..
utomhuspedagogik, montessori, och annat, bl a religion.
Aldrig i helvete att sätta mina barn i en sån förskola. Det skulle strida mot alla mina principer, som den att bilda din egen uppfattning och var kritisk till exempel.
Jo, jag for vidare där, i tankarna. Till resultatet av en sådan uppfostran. Jag umgås ju en hel del med dementa om dagarna...
Att inte veta vart man är, varför man är där, vem man är överhuvudtaget, om man behöver gå på toaletten eller inte, men att kunna Fader Vår, varenda stavelse, och upprepa denna flera gånger om dagen, monotont, mekaniskt... Då sitter det hårt fastetsat.
Och som jag ser det, är det resultatet av en sådan uppfostran. Och med "sådan" menar jag religiös.
Själva grejen med att få något att fastna så djupt behöver ju inte vara svår, jag menar, skulle jag upprepa dagligen för mina barn att Biltema är det bästa som finns, det enda stället som duger att handla bildelar på, och sedan dra några artikelnummer i numerologisk ordning, så skulle det antagligen fastna, precis som fader vår gjort på de dementa jag pratade om.
Men det är ändå skillnad, religion är (kanske tack o lov) ett större begrepp än Biltema.
"Ha honom på dagis fast du själv är hemma?! Så slött av dig, ta ditt ansvar som förälder och engagera dig med honom istället!"
Jag tror mig veta att det passar honom alldeles utmärkt att vara där och få träffa kompisar, skapa sina sociala kontakter och få göra saker tillsammans med andra i grupp. Jag kommer aldrig kunna fylla det behovet, att vara hans kompis, på den nivån han är. Jag kan leka med honom, och gör det också, men likförbannat är jag hans mamma och inte en grupp barn i hans ålder.
Sedan tror jag inte på dagis som förvaring, men det är en helt annan sak. Och det som passar honom kanske inte alls passar ett annat barn.
Tankarna flyger vidare... Hamnar på religion.. Kan ha att göra med att jag läste argument för och emot förskolor med olika inriktning, ni vet..
utomhuspedagogik, montessori, och annat, bl a religion.
Aldrig i helvete att sätta mina barn i en sån förskola. Det skulle strida mot alla mina principer, som den att bilda din egen uppfattning och var kritisk till exempel.
Jo, jag for vidare där, i tankarna. Till resultatet av en sådan uppfostran. Jag umgås ju en hel del med dementa om dagarna...
Att inte veta vart man är, varför man är där, vem man är överhuvudtaget, om man behöver gå på toaletten eller inte, men att kunna Fader Vår, varenda stavelse, och upprepa denna flera gånger om dagen, monotont, mekaniskt... Då sitter det hårt fastetsat.
Och som jag ser det, är det resultatet av en sådan uppfostran. Och med "sådan" menar jag religiös.
Själva grejen med att få något att fastna så djupt behöver ju inte vara svår, jag menar, skulle jag upprepa dagligen för mina barn att Biltema är det bästa som finns, det enda stället som duger att handla bildelar på, och sedan dra några artikelnummer i numerologisk ordning, så skulle det antagligen fastna, precis som fader vår gjort på de dementa jag pratade om.
Men det är ändå skillnad, religion är (kanske tack o lov) ett större begrepp än Biltema.
Kommentarer
Trackback
