Tills döden skiljer oss åt....
Om vi skulle ta och ändra det till
"....Tills döden skiljer oss åt, såvida ingen av oss blir så dålig att den hamnar på ett äldreboende, och den andra så frisk att den inte kommer in på ett äldreboende, men är för sjuk för att ta hand om sin andra hälft" , så är vi ju lite närmare verkligheten.
För hamnar man där så får frun eller mannen stanna kvar hemma om den kan ta hand om sig själv, så är det. Förresten får man ju inte bo tillsammans på hemmet heller, hur många äldreboenden finns det med dubbelrum? Nej just det, inte många. Jag vet inget faktiskt.
Eller så kanske vi ska se det som något positivt, och vara glada för att det inte längre är salar med flera, för en själv, okända människor att dela med?
Vi kanske ska vara tacksamma rent av.
Sen fortsätter vi i tacksamhetens tecken och bockar inför staten som har bestämt att vi inte får välja själva att avsluta våra liv, om vi inte gör det helt på egen hand. Hjälp får vi bara att hållas vid liv.
Ett meningslöst liv med den äkta maken eller makan på ett boende och jag själv isolerad hemma utan livsgnista kvar. Ja, jag inser att det inte är så för de flesta, men det finns, och jag väljer att tala för dem.
"....Tills döden skiljer oss åt, såvida ingen av oss blir så dålig att den hamnar på ett äldreboende, och den andra så frisk att den inte kommer in på ett äldreboende, men är för sjuk för att ta hand om sin andra hälft" , så är vi ju lite närmare verkligheten.
För hamnar man där så får frun eller mannen stanna kvar hemma om den kan ta hand om sig själv, så är det. Förresten får man ju inte bo tillsammans på hemmet heller, hur många äldreboenden finns det med dubbelrum? Nej just det, inte många. Jag vet inget faktiskt.
Eller så kanske vi ska se det som något positivt, och vara glada för att det inte längre är salar med flera, för en själv, okända människor att dela med?
Vi kanske ska vara tacksamma rent av.
Sen fortsätter vi i tacksamhetens tecken och bockar inför staten som har bestämt att vi inte får välja själva att avsluta våra liv, om vi inte gör det helt på egen hand. Hjälp får vi bara att hållas vid liv.
Ett meningslöst liv med den äkta maken eller makan på ett boende och jag själv isolerad hemma utan livsgnista kvar. Ja, jag inser att det inte är så för de flesta, men det finns, och jag väljer att tala för dem.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Hmmm ja du har faktiskt rätt och det är konstigt att inte flera undrar varför man inte FÅR vara tillsammans tills döden skiljer en åt.
Trackback
