Karin Karlsson

Like a wild Cattyotye in a wheelbarrow

Drinking in the bush
All his best friends were there
The stars alight in Jimmies eyes
Tumbling dice just another step away

Jim's cup drank it was never half empty
His cup drank it was always half for full
Like a wild Cattyotye in a wheelbarrow

Googlade på det, och fick upp en helt orimlig, men ganska intressant historia:

Det är vad det låter som; En korsning mellan katt och prärievarg (Det är redan här det skiter sig, för det ska inte vara möjligt. Det funkar liksom inte. Men strunt samma.)
Dessa djur lever i det vilda, och kan bli stora som en mindre ponny. Det har hänt att de har attackerat människor, men är lättdistraherade, av till exempel ett garnnystan. Det går även att hålla dom som tamdjur, då de tycker om att bli kliade på magen och är ganska sällskapliga.

Varje år anordnas ett evenemang, kallat The Great Arizona Cattieyote Wheelbarrow race, där nära hundra cowboys, ranchägare och annat folk samlades med sina tama cattieyotes. Tävlingen utspelade sig jag vet inte exakt var, men i ett grand-canyon-liknande landskap med klippor och raviner. De tränade flera månader innan tävlingen.
Djuren är kända för att ge ifrån sig höga ljud, något man tog fasta på, då tävlingen gick ut på att djuren satt i skottkärror, körda av sina ägare. Ägaren var försedd med ögonbindel och var helt beroende av djurets skrik för att parera klippor och skrev. Djuren skrek alltså när det var nära att gå fel...

Senare på kvällen utsågs en vinnare, de grillade, åt och drack, hade det allmänt trevligt.
Som avslut på det hela tågade de upp mot klippavsatsen med djuren, och tippade dessa över kanten.

Helt sjukt, och som sagt, osannolikt. Den som har skrivit ner det från början har antagligen en stor portion fantasi och lite skruvad humor.  Men det är ändå en intressant tanke. Vilket tyder på att jag också i så fall besitter de egenskaperna...