Karin Karlsson

Jag vet att jag sa att jag skulle skriva något när jag har något med mer allmännyttigt innehåll att komma med. Jag ska det, jag lovar,  men jag bara måste få göra ett undantag....

Igår då, på jobbet då... Jag gjorde nåt jag aldrig tidigare lyckats med, ens på den mest snedvridna fyllan. Jag hade sönder en toalett. Eller det var inte jag, fast ändå var det jag. Mitt ansvar. Fast ändå inte. Jag använde mig av en försvarslös dement människa att ha sönder den med. Skulle hjälpa han att sätta sig på toaletten så som vi har gjort varenda morgon. Men den här morgonen var det nåt som gick lite snett, han kom med lite för mycket duns ner på toasitsen, men ändå faktiskt inte så att det var onormalt dunsande... Tyckte jag.
Det tyckte toan, om dom nu har något tyckande. Den sprack mellan sits och behållare, rakt av, bara sådär! Då rinner vattnet ut. Japp, mycket vatten finns det. Och det slutar ju aldrig att fyllas, eftersom det aldrig blir fullt, eftersom det rinner ut.

Det händer att jag har mina stunder.. Det hade jag en kort sekund, och kom på...Ballofix! Bra grejer det.

Sen kom rörmokarn, och sa att det kunde dröja en kvart-14 dagar innan han kunde fixa fram en ny. Tur det finns fler toaletter då..
Intressanta marginaler tyckte jag, och la det på minnet för kommande tillfällen. En kvart-14 dar.. Hade jag inte hört förut.