en tanke
Man tvångssteriliserade folk ända in på 70-talet, bla på grund av sinnesslöhet. Sån jävla tur att jag föddes på 80-talet kan jag konstatera.
btw..
1913 fastslogs åldern för pension till 65 år.
Medellivslängden var då 55 år.
Rätta mig om jag har fel.
Medellivslängden var då 55 år.
Rätta mig om jag har fel.
..När jag blir gammal...
Om ensisådär 30 år kan jag tänka mig att följande dialog kommer utspela sig i vår säng på kvällskvisten:
- Kommer du ihåg den tiden då huset var fullt av ljudet av barnfötter och barnens rop och skratt?
- Va? Vasadu?
- Jo jag sa KOMMER DU IHÅG NÄR UNGARNA BODDE HEMMA OCH DET ÅTMINSTONE FANNS NÅGON FORM AV LIV I HUSET??!!
- Jasså, ja, jo... Det gör jag . Jag minns det som igår. Alla fem.
- Tre. Dom är tre.
- Ja.. Jo. jag sa ju det! Tre.
Efter en dag som den här har jag liiite svårt att sätta mig in i att jag en dag ska sakna alla dessa ljud.....
- Kommer du ihåg den tiden då huset var fullt av ljudet av barnfötter och barnens rop och skratt?
- Va? Vasadu?
- Jo jag sa KOMMER DU IHÅG NÄR UNGARNA BODDE HEMMA OCH DET ÅTMINSTONE FANNS NÅGON FORM AV LIV I HUSET??!!
- Jasså, ja, jo... Det gör jag . Jag minns det som igår. Alla fem.
- Tre. Dom är tre.
- Ja.. Jo. jag sa ju det! Tre.
Efter en dag som den här har jag liiite svårt att sätta mig in i att jag en dag ska sakna alla dessa ljud.....
bildoktor.
Vi hittade ett litet sjukhus till den trötta bilen efter en stunds letande.
"Lämna den här, så ska jag ta en titt på den någon gång i veckan."
Någon gång i veckan? Det verkar som att det bara är i min naiva drömvärld man lämnar in bilen och får den färdig och klar på mindre än en timme... Fan då.
Hur tänkte jag egentligen när jag valde att landa just här?
"Jag vill bo i ett liiitet samhälle där alla vet allt om alla, och det dom inte vet gissar dom. Sen får det inte gå fler bussar än 4 om dagen, för jag kommer aaldrig behöva åka med dom ändå. Bensinmack behöver heller inte finnas, för jag kommer alltid ihåg att tanka innan det är mindre än 5 liter bensin kvar. Jodå, sån är jag."
Skulle tro att det var nåt sånt.
Och min bil vill ha ny olja... Helst nyss. Den ska få det, på måndag, hos farbror Taggen. Hos farbror Taggen kommer följande konversation utspelas:
- Karin, för fan, jag har ju sagt att du inte ska röka i bilen!
- Men det gör jag ju inte!
- Hörredu, jag kände redan när du svängde in på Bravikenvägen (och det är en bit bort det...) att det stank om den! Sluta med det!
- Mmm.. Okej.. Jag ska...
Jag vågar inte riktigt sätta mig upp mot den mannen.. Om det är av respekt eller rädsla är lite oklart än.
"Lämna den här, så ska jag ta en titt på den någon gång i veckan."
Någon gång i veckan? Det verkar som att det bara är i min naiva drömvärld man lämnar in bilen och får den färdig och klar på mindre än en timme... Fan då.
Hur tänkte jag egentligen när jag valde att landa just här?
"Jag vill bo i ett liiitet samhälle där alla vet allt om alla, och det dom inte vet gissar dom. Sen får det inte gå fler bussar än 4 om dagen, för jag kommer aaldrig behöva åka med dom ändå. Bensinmack behöver heller inte finnas, för jag kommer alltid ihåg att tanka innan det är mindre än 5 liter bensin kvar. Jodå, sån är jag."
Skulle tro att det var nåt sånt.
Och min bil vill ha ny olja... Helst nyss. Den ska få det, på måndag, hos farbror Taggen. Hos farbror Taggen kommer följande konversation utspelas:
- Karin, för fan, jag har ju sagt att du inte ska röka i bilen!
- Men det gör jag ju inte!
- Hörredu, jag kände redan när du svängde in på Bravikenvägen (och det är en bit bort det...) att det stank om den! Sluta med det!
- Mmm.. Okej.. Jag ska...
Jag vågar inte riktigt sätta mig upp mot den mannen.. Om det är av respekt eller rädsla är lite oklart än.
Måndag morgon
Det här är den bästa måndagmorgonen på riktigt länge.
Jag vaknade vid 8 med en släng av panik i kroppen; Ett barn ska ju skickas till skolan halv åtta, och två andra ska skjutsas till dagis 8:30. Jävlar, nu är det bråttom...
Kommer upp och inser att Han har tagit hand om den biten. Skolbarn ivägskickat, dagisbarn färdiga att åka. Han åker med dom och jag kan göra vad jag vill. Det här kan jag lätt vänja mig vid.. Tror jag. För samtidigt känns det konstigt, som om jag inte ha förtjänat det eller något. Stolthet kanske det kallas, jag vet inte riktigt..
Idag ska vi leta rätt på nån som kan kolla på en gammal trött 740.
Jag vaknade vid 8 med en släng av panik i kroppen; Ett barn ska ju skickas till skolan halv åtta, och två andra ska skjutsas till dagis 8:30. Jävlar, nu är det bråttom...
Kommer upp och inser att Han har tagit hand om den biten. Skolbarn ivägskickat, dagisbarn färdiga att åka. Han åker med dom och jag kan göra vad jag vill. Det här kan jag lätt vänja mig vid.. Tror jag. För samtidigt känns det konstigt, som om jag inte ha förtjänat det eller något. Stolthet kanske det kallas, jag vet inte riktigt..
Idag ska vi leta rätt på nån som kan kolla på en gammal trött 740.
Lördag igen
Idag gjorde vi som de flesta andra familjet tydligen gör en regnig lördag -Vi begav oss till en större stad och ställde siktet på dess IKEA-varuhus. Parkeringen var så gott som knökfull, men besöket gick bra, inga större skador.. Bestämde oss för att nån gång i framtiden investera i ett hörndataskåp, vafan det nu kan kallas.
Kommer bli bra det, det var inte så stort och klumpigt som jag trodde innan. Men då kan vi ju inte ha TV-bokhylla-lösningen som är nu, så det ska också ändras, även det går till Mister Kamprads spargris:
Kommer bli tokbra. Även barnen ska få sin beskärda del av ovanstående serie, men det blir senare det.
Oh, påminnelse till mig själv:
Åk inte till såna ställen igen innan januari-rean är över. Nu börjar det. Nu tappar folk sina hjärnor, och får inte tillbaka dom förrän efter jul, och då med insikten att de har övertrasserat sina konton eller tagit sjuka telefonlån.
Och allt är Jesus fel. Eller handlarnas. Eller medias. Eller en blandning av dessa och våra svaga sinnen.
Vad det än må vara så är det med livet som insats man kliver in i köpcentran och liknande. Och parkeringarna ska vi inte tala om... JÖSSES, vad hjälper det att hänga på tutan när en kö har uppstått för att den första bilen i kön måste stanna och släppa förbi andra bilar eller folk?
Oh, påminnelse till mig själv:
Åk inte till såna ställen igen innan januari-rean är över. Nu börjar det. Nu tappar folk sina hjärnor, och får inte tillbaka dom förrän efter jul, och då med insikten att de har övertrasserat sina konton eller tagit sjuka telefonlån.
Och allt är Jesus fel. Eller handlarnas. Eller medias. Eller en blandning av dessa och våra svaga sinnen.
Vad det än må vara så är det med livet som insats man kliver in i köpcentran och liknande. Och parkeringarna ska vi inte tala om... JÖSSES, vad hjälper det att hänga på tutan när en kö har uppstått för att den första bilen i kön måste stanna och släppa förbi andra bilar eller folk?
Jag visste det!
Hade det på känn, att när Han har flyttat in, och vi har blivit en familj så kommer jag inte ha ett smack att skriva. Inte för att jag egentligen har haft det förut heller, men då har jag ändå kunnat krysta ur mig ett och annat.
Men nu.. Är det helt tomt. Ingen tanke, ingen åsikt..
Det kan ju ha att göra med att jag nu har en vuxen människa att prata med hela dagarna, och inte behöver få ur mig skiten här. Det kan också ha att göra med att jag är glad. Lycklig. Kär rent av. Och då finns det ju inte mycket att tillägga, för sånt tänker jag inte vräka ut här, då jag själv tycker att de detaljerna är helt ointressanta för andra att veta.
Äh.. Det kommer nog vertefter.. lusten/orken/peppen.
samboliv
Jag har varit sambo i 2 dygn snart, och inte flippat ur en enda gång.. Ska nog klara det här. Ja man vet ju aldrig, det var ett tag sen, så helt säker kan man ju inte vara.. Innan alltså. Men jovars, jag kan helt klart vänja mig vid det här livet.. Hittills har det gått ut på att han har barnen OCH möblerar iordning, jag jobbar. Sen kommer jag hem när dom har lagt sig, och då har han fixat och donat det värsta här hemma.
Nu packar han upp sina saker och jag bloggar och säger instämmande "mmm" ibland när han frågar om råd eller mitt tyckande om saker han ska ha kvar eller slänga.
Jag tror det här kommer bli ett riktigt bra förhållande.
Nä allvarligt.. Jag är faktiskt också engagerad. Fast på mitt sätt.
Nu packar han upp sina saker och jag bloggar och säger instämmande "mmm" ibland när han frågar om råd eller mitt tyckande om saker han ska ha kvar eller slänga.
Jag tror det här kommer bli ett riktigt bra förhållande.
Nä allvarligt.. Jag är faktiskt också engagerad. Fast på mitt sätt.
Lördag 05:30
Jag har just tvingat mig upp och gjort mig iordning för att åka till jobbet då barnvakten, aka mamma, ringer och säger att hon har varit uppe och spytt inatt, kan därför inte ha barnen.
Fylls av lättnad och ångest på samma gång; Lättnad för att få vara hemma och ta det lugnt. Ångest för att jag vet hur jävligt det kan vara att gå en man kort på helgen.
Vid sidan om har Albin vaknat. Från dess att han slår upp ögonen är det som att munnen går igång per automatik. Han pratar om hur han ska åka rymdskepp, om att låångt där under (pekar på golvet) är det fullt av lava, han springer fram och tillbaka i lägenheten med en påse bröd, som i hans värld är ett flygplan.
En smula avundsjukt betraktar jag honom och hans oförstörda livslust, samtidigt som jag försöker upprätta min egen med hutlösa mängder kaffe.
Fylls av lättnad och ångest på samma gång; Lättnad för att få vara hemma och ta det lugnt. Ångest för att jag vet hur jävligt det kan vara att gå en man kort på helgen.
Vid sidan om har Albin vaknat. Från dess att han slår upp ögonen är det som att munnen går igång per automatik. Han pratar om hur han ska åka rymdskepp, om att låångt där under (pekar på golvet) är det fullt av lava, han springer fram och tillbaka i lägenheten med en påse bröd, som i hans värld är ett flygplan.
En smula avundsjukt betraktar jag honom och hans oförstörda livslust, samtidigt som jag försöker upprätta min egen med hutlösa mängder kaffe.
Tillfällen
Det finns tillfällen då man borde gå till jobbet.
Det finns tillfällen då man måste gå till jobbet.
Det finns tillfällen då man borde och måste gå till jobbet och absolut inte får hindras, för att det inte är någon som tror på en när man säger den verkliga anlednigen utan tror att det är en helt annan anledning, som man egentligen önskar att det vore.
Idag är ett sånt tillfälle.
Fan.
Det finns tillfällen då man måste gå till jobbet.
Det finns tillfällen då man borde och måste gå till jobbet och absolut inte får hindras, för att det inte är någon som tror på en när man säger den verkliga anlednigen utan tror att det är en helt annan anledning, som man egentligen önskar att det vore.
Idag är ett sånt tillfälle.
Fan.
poängen..
Jag tror att jag ville komma fram till någon slags poäng med mitt twister-uttalande. Den skulle vara något i stil med att vi vet ju alla hur det slutar -man ramlar omkull .
Och jag måste ta mig samman och komma fram till något vettigt innan jag har ramlat.
Det kan även vara så att jag bara ville vinna lite tid från städandet.
Men NU. NU sätter jag igång. Jovars.
Och jag måste ta mig samman och komma fram till något vettigt innan jag har ramlat.
Det kan även vara så att jag bara ville vinna lite tid från städandet.
Men NU. NU sätter jag igång. Jovars.
Fredag.
Hittade just en tandkrämsfläck på armen.. Det är inte första gången det händer, och det är inte första gången den inte kommer från mig, utan någons protes. Jag älskar mitt jobb.
Jahopp, fredag idag dårå. Sista dagen som ensamstående minsann. Tvåsamheten börjar imorgon. Känns sjukt och skönt och kul och trevligt och jätteläskigt. Men bra.
Mindre bra känns det att jobba hela helgen, men det genererar ju i ledighet i veckan, och DET är inte alls knasigt det.
Hoppar som en studsboll mellan ämnena och kommer på att jag har fan ingen aning om vart jag står, rent politiskt. För det måste man ju, eller hur? Iallafall om man ska ha rätt att gnälla, tycka och tänka på samhälle, världen och så vidare, då måste man ju veta vad man tycker, och ha gjort sitt yttersta (iallafall röstat) för att påverka och förändra.
Jag föreställer mig själv och mina politiska åsikter som ett parti Twister, ni vet, det där spelet med färggranna pluttar som man ska placera diverse kroppsdelar på.
Höger fot på blått, vänster hand på röd, höger armbåge på grön... Splittrad helt enkelt. Rösta måste man ju, tycker jag, om man ska ha någon rätt att klaga sen..
Skulle vilja dela upp min röst i procent och sprida procenten över de partier jag hittar något jag tycker är bra med.
Nu till verkligheten. Städa. Sätt fart. Nu.
NU!!
Jahopp, fredag idag dårå. Sista dagen som ensamstående minsann. Tvåsamheten börjar imorgon. Känns sjukt och skönt och kul och trevligt och jätteläskigt. Men bra.
Mindre bra känns det att jobba hela helgen, men det genererar ju i ledighet i veckan, och DET är inte alls knasigt det.
Hoppar som en studsboll mellan ämnena och kommer på att jag har fan ingen aning om vart jag står, rent politiskt. För det måste man ju, eller hur? Iallafall om man ska ha rätt att gnälla, tycka och tänka på samhälle, världen och så vidare, då måste man ju veta vad man tycker, och ha gjort sitt yttersta (iallafall röstat) för att påverka och förändra.
Jag föreställer mig själv och mina politiska åsikter som ett parti Twister, ni vet, det där spelet med färggranna pluttar som man ska placera diverse kroppsdelar på.
Höger fot på blått, vänster hand på röd, höger armbåge på grön... Splittrad helt enkelt. Rösta måste man ju, tycker jag, om man ska ha någon rätt att klaga sen..
Skulle vilja dela upp min röst i procent och sprida procenten över de partier jag hittar något jag tycker är bra med.
Nu till verkligheten. Städa. Sätt fart. Nu.
NU!!
Den kulturella ådran har fått sitt.
Tog med barnen på teater i eftermiddags. Det hela utspelade sig i Rejmyre Folkets Hus, och redan när jag hade parkerat och klev ur bilen slungades jag 20 år bakåt i tiden.
Jag landade mitt i ett hav av valborgsfirande med tillhörande revyer, första majtåg under ledning av byns musikkår och lukten av vår i luften. Det fortsatte till sjökortsläsarkurser jag var tvungen att följa med på, då mamma inte hade någon barnvakt till mig, till bio- och teaterföreställningar, till julgransplundringar bland alla dessa barn.
Parketten såg likadan ut idag som den gjorde då, sliten av alla dessa dansande fötter, stora som små. Raderna med de röda fåtöljerna i plysch stod precis som de gjorde då. Tillochmed lukten var densamma. En lite unken, svettig men ändå trivsamt charmig lukt som genomsyrar stor del av min barndom.
Jag tänker tillbaka och slås av hur mycket mer liv det var när jag var liten. Eller så var det bara så att jag var mer delaktig på den tiden, jag vet inte.
Till och med den vithåriga farbrorn i kassan (som jag inte kommer ihåg namnet på) var densamma som då. En eldsjäl som vägrar ge upp. Så även Robban Zetterberg som nu, som då, brinner för vad han gör.
Teatern ja. Tre gycklare som skickligt återberättade Mästerkatten i stövlar med, förutom kläderna, en svart matta som enda rekvisita.
Jag tror att båda barnen tyckte det var bra, och hängde med i handlingen. Jag vet inget annat än TVn som annars får Albin att sitta stilla nästan en timme i sträck..
Jag landade mitt i ett hav av valborgsfirande med tillhörande revyer, första majtåg under ledning av byns musikkår och lukten av vår i luften. Det fortsatte till sjökortsläsarkurser jag var tvungen att följa med på, då mamma inte hade någon barnvakt till mig, till bio- och teaterföreställningar, till julgransplundringar bland alla dessa barn.
Parketten såg likadan ut idag som den gjorde då, sliten av alla dessa dansande fötter, stora som små. Raderna med de röda fåtöljerna i plysch stod precis som de gjorde då. Tillochmed lukten var densamma. En lite unken, svettig men ändå trivsamt charmig lukt som genomsyrar stor del av min barndom.
Jag tänker tillbaka och slås av hur mycket mer liv det var när jag var liten. Eller så var det bara så att jag var mer delaktig på den tiden, jag vet inte.
Till och med den vithåriga farbrorn i kassan (som jag inte kommer ihåg namnet på) var densamma som då. En eldsjäl som vägrar ge upp. Så även Robban Zetterberg som nu, som då, brinner för vad han gör.
Teatern ja. Tre gycklare som skickligt återberättade Mästerkatten i stövlar med, förutom kläderna, en svart matta som enda rekvisita.
Jag tror att båda barnen tyckte det var bra, och hängde med i handlingen. Jag vet inget annat än TVn som annars får Albin att sitta stilla nästan en timme i sträck..
Dumsnåla jag
Har just fått dagens bokpaket:
Johan Norbergs När människan skapade världen och Jenna Jamesons självbiografi Att älska som en porrstjärna -en sedelärande berättelse.
Frågan är vad jag tänkte med när jag beställde dessa 544 och 600 sidor långa böcker i POCKETFORMAT. Reflekterade jag ens över att jag gjorde det? Antagligen inte.
I övrigt letar jag hårsnoddar idag. De är lika borta som alla tändare, och kommer att komma fram samtidigt allihopa, så är det alltid. Med både tändare och snoddar.
Men sluta klaga! Klipp av håret och sluta röka så är problemet borta!
Ja, eller skaffa snören, sådär som småbarnen har till sina vantar.
Johan Norbergs När människan skapade världen och Jenna Jamesons självbiografi Att älska som en porrstjärna -en sedelärande berättelse.
Frågan är vad jag tänkte med när jag beställde dessa 544 och 600 sidor långa böcker i POCKETFORMAT. Reflekterade jag ens över att jag gjorde det? Antagligen inte.
I övrigt letar jag hårsnoddar idag. De är lika borta som alla tändare, och kommer att komma fram samtidigt allihopa, så är det alltid. Med både tändare och snoddar.
Men sluta klaga! Klipp av håret och sluta röka så är problemet borta!
Ja, eller skaffa snören, sådär som småbarnen har till sina vantar.
Kiss och bajs
Lillebror -Jag är bajsnödig!
Storasyster -Man säger inte så! Man säger "Jag måste gå på toa". Det är artigare.
Lillebror - Jag måste gå på toa och bajsa.
Storasyster -Men du får inte säga VAD du ska göra på toan! Bara ATT du ska dit.
Lillebror -Jag går på toaletten. Jag ska inte kissa.
Storasyster -Man säger inte så! Man säger "Jag måste gå på toa". Det är artigare.
Lillebror - Jag måste gå på toa och bajsa.
Storasyster -Men du får inte säga VAD du ska göra på toan! Bara ATT du ska dit.
Lillebror -Jag går på toaletten. Jag ska inte kissa.
LAS
590 dagar är avverkade. 131 dagar kvar.
131 dagar till fast anställning.
Vill jag det då? Vet inte.
Klart, vem fan vill inte ha koll på framtiden, men är det just DET jag vill? Jag har hittills låtit 590 dagar passera förbi utan närmare eftertanke, vad händer om ytterligare 590 dagar?
590 dagar... swooosch..
131 dagar till fast anställning.
Vill jag det då? Vet inte.
Klart, vem fan vill inte ha koll på framtiden, men är det just DET jag vill? Jag har hittills låtit 590 dagar passera förbi utan närmare eftertanke, vad händer om ytterligare 590 dagar?
590 dagar... swooosch..
fotografering och metalkakor
Lämnade Albin till dagis imorse, omfotografering idag, det förra fotot blev inte bra.
- Varför det, satt vi inte stilla?
- Jo, det gjorde ni nog, men det var något om att det blev för ljust på bilden.
- Han sa inte att vi skulle säga omelett, han sa nåt annat!!
- Jasså, ja det är ju lite olika det där.
Sedan försöker jag mig på en dialog om hur man på engelska säger "cheese" som betyder ost, men ger ett aniktsuttryck som om man ler.
Den misslyckas totalt, som med de flesta konversationer med den mannen. En kort mening, sen har han slutat lyssna.
Syster bestämmer sig för att vara hemma när jag lämnar lillebror. Hon är ju faktiskt stor nu, säger hon och styrker uttalandet med att ställa sig bredbent med armarna i kors, vägande på ena höften och himla med ögonen.
När jag kommer hem igen krossas bilden jag hade byggt upp, av mig, boken, soffan och lugnet:
Tove rensar bland filmerna i hyllan, upprörd som få.
- Jag blir tokig här, man hittar ju inte det man ska, allt är så rörigt, men nu lägger jag filmerna i rätt fodral och ställer dom i ordning i hyllan. Det är Albin som håller på hela tiden, och jag blir galen på honom. Du får säga åt honom att jag har gjort iordning här, så han skärper sig!
Efter att ha konstaterat att hon andas (vilket var svårt att tro, då hon gjorde ovanstående uttalande i ett enda andetag) så slås jag av tanke att det är ganska skönt att höstlovet inte är mer än en vecka..
Senare kom jag på den briljanta idén att baka småkakor...
Det slutade med en plåt svartbrända kolklumpar. Jag kommer aldrig bli en bullmorsa, det är bara att ge upp den tanken...
Förklarade för barnen att det är Death Metal-kakor, skithäftigt att äta såna. De trodde inte på mig..
Misstänker ytterligare framtida fakturor från diverse psykologer....
- Varför det, satt vi inte stilla?
- Jo, det gjorde ni nog, men det var något om att det blev för ljust på bilden.
- Han sa inte att vi skulle säga omelett, han sa nåt annat!!
- Jasså, ja det är ju lite olika det där.
Sedan försöker jag mig på en dialog om hur man på engelska säger "cheese" som betyder ost, men ger ett aniktsuttryck som om man ler.
Den misslyckas totalt, som med de flesta konversationer med den mannen. En kort mening, sen har han slutat lyssna.
Syster bestämmer sig för att vara hemma när jag lämnar lillebror. Hon är ju faktiskt stor nu, säger hon och styrker uttalandet med att ställa sig bredbent med armarna i kors, vägande på ena höften och himla med ögonen.
När jag kommer hem igen krossas bilden jag hade byggt upp, av mig, boken, soffan och lugnet:
Tove rensar bland filmerna i hyllan, upprörd som få.
- Jag blir tokig här, man hittar ju inte det man ska, allt är så rörigt, men nu lägger jag filmerna i rätt fodral och ställer dom i ordning i hyllan. Det är Albin som håller på hela tiden, och jag blir galen på honom. Du får säga åt honom att jag har gjort iordning här, så han skärper sig!
Efter att ha konstaterat att hon andas (vilket var svårt att tro, då hon gjorde ovanstående uttalande i ett enda andetag) så slås jag av tanke att det är ganska skönt att höstlovet inte är mer än en vecka..
Senare kom jag på den briljanta idén att baka småkakor...
Det slutade med en plåt svartbrända kolklumpar. Jag kommer aldrig bli en bullmorsa, det är bara att ge upp den tanken...
Förklarade för barnen att det är Death Metal-kakor, skithäftigt att äta såna. De trodde inte på mig..
Misstänker ytterligare framtida fakturor från diverse psykologer....
Bra Skitdag.
Dagen har varit toppen:
Tog med barnen och for till Millan och Hampus, de lekte och klarade sig bra på egen hand, medan vi kunde.. .. ptja.. dricka kaffe.. och lite mer kaffe.. Och prata och prata.
Skönt det!
Sen har dagen varit ganska skit.
Slag har placerats under bältet, i taffliga försök att väcka ett dåligt samvete som inte finns. Men någon slags intryck har det ju gjort iallafall, fast jag inte ville det. För att jag inte har någon anledning att ha det. För att det fan inte är mitt fel att saker är som de är. Jag tänker inte ens sträcka mig till att det är liiite mitt fel, för den vägen har du lagt helt på egen hand. Och det är helt upp till dig om du ska fortsätta på den, eller vända och ta en ny.
Tog med barnen och for till Millan och Hampus, de lekte och klarade sig bra på egen hand, medan vi kunde.. .. ptja.. dricka kaffe.. och lite mer kaffe.. Och prata och prata.
Skönt det!
Sen har dagen varit ganska skit.
Slag har placerats under bältet, i taffliga försök att väcka ett dåligt samvete som inte finns. Men någon slags intryck har det ju gjort iallafall, fast jag inte ville det. För att jag inte har någon anledning att ha det. För att det fan inte är mitt fel att saker är som de är. Jag tänker inte ens sträcka mig till att det är liiite mitt fel, för den vägen har du lagt helt på egen hand. Och det är helt upp till dig om du ska fortsätta på den, eller vända och ta en ny.
Tills döden skiljer oss åt....
Om vi skulle ta och ändra det till
"....Tills döden skiljer oss åt, såvida ingen av oss blir så dålig att den hamnar på ett äldreboende, och den andra så frisk att den inte kommer in på ett äldreboende, men är för sjuk för att ta hand om sin andra hälft" , så är vi ju lite närmare verkligheten.
För hamnar man där så får frun eller mannen stanna kvar hemma om den kan ta hand om sig själv, så är det. Förresten får man ju inte bo tillsammans på hemmet heller, hur många äldreboenden finns det med dubbelrum? Nej just det, inte många. Jag vet inget faktiskt.
Eller så kanske vi ska se det som något positivt, och vara glada för att det inte längre är salar med flera, för en själv, okända människor att dela med?
Vi kanske ska vara tacksamma rent av.
Sen fortsätter vi i tacksamhetens tecken och bockar inför staten som har bestämt att vi inte får välja själva att avsluta våra liv, om vi inte gör det helt på egen hand. Hjälp får vi bara att hållas vid liv.
Ett meningslöst liv med den äkta maken eller makan på ett boende och jag själv isolerad hemma utan livsgnista kvar. Ja, jag inser att det inte är så för de flesta, men det finns, och jag väljer att tala för dem.
"....Tills döden skiljer oss åt, såvida ingen av oss blir så dålig att den hamnar på ett äldreboende, och den andra så frisk att den inte kommer in på ett äldreboende, men är för sjuk för att ta hand om sin andra hälft" , så är vi ju lite närmare verkligheten.
För hamnar man där så får frun eller mannen stanna kvar hemma om den kan ta hand om sig själv, så är det. Förresten får man ju inte bo tillsammans på hemmet heller, hur många äldreboenden finns det med dubbelrum? Nej just det, inte många. Jag vet inget faktiskt.
Eller så kanske vi ska se det som något positivt, och vara glada för att det inte längre är salar med flera, för en själv, okända människor att dela med?
Vi kanske ska vara tacksamma rent av.
Sen fortsätter vi i tacksamhetens tecken och bockar inför staten som har bestämt att vi inte får välja själva att avsluta våra liv, om vi inte gör det helt på egen hand. Hjälp får vi bara att hållas vid liv.
Ett meningslöst liv med den äkta maken eller makan på ett boende och jag själv isolerad hemma utan livsgnista kvar. Ja, jag inser att det inte är så för de flesta, men det finns, och jag väljer att tala för dem.
vinterpjucken är på
Däckbytet gick inte helt som jag hade tänkt mig, för Matz följde inte manus. Kanske just för att vi inte har något, vår relation är lite friare än så.
Det började rätt, med att han visade var jag skulle sätta domkraften, sen domkraftade jag upp bilen och skruvade av och på hjulen.
-Men ska du inte ha handskar på dig?
-Varför det?
-Så att du inte blir smutsig.
-Nä, det är väl en del av det hela? Att bli skitig?
-Jag har ju inte sett det på det viset förut, men om du säger det så...
-Men Matz! Vilka ska vara var då? Fram och bak, vänster och höger?
-Det står väl på dom, du har väl märkt upp dom?
-Nej, det var väl knappast jag som bytte förra gången?
-Det är ju din bil! Vem annars var det som bytte då?
-Det var du. Hur vet jag nu om det kommer att spruta dubbar om mig eller inte?
-Det vet du inte. Inte förrän efteråt.
På vägen hem stannade jag vid en mack och köpte en fräääänch hot dog för att kompensera utebliven lunch och middag. För att göra en lång historia kort:
Mycket dressing - sprucket bröd - mörk bil - peta bort håret från ansiktet - köpa mjölk på konsum - HEMMA upptäcka dressing i håret. Som Den Där Mary, fast med vitlökslukt.
Det började rätt, med att han visade var jag skulle sätta domkraften, sen domkraftade jag upp bilen och skruvade av och på hjulen.
-Men ska du inte ha handskar på dig?
-Varför det?
-Så att du inte blir smutsig.
-Nä, det är väl en del av det hela? Att bli skitig?
-Jag har ju inte sett det på det viset förut, men om du säger det så...
-Men Matz! Vilka ska vara var då? Fram och bak, vänster och höger?
-Det står väl på dom, du har väl märkt upp dom?
-Nej, det var väl knappast jag som bytte förra gången?
-Det är ju din bil! Vem annars var det som bytte då?
-Det var du. Hur vet jag nu om det kommer att spruta dubbar om mig eller inte?
-Det vet du inte. Inte förrän efteråt.
På vägen hem stannade jag vid en mack och köpte en fräääänch hot dog för att kompensera utebliven lunch och middag. För att göra en lång historia kort:
Mycket dressing - sprucket bröd - mörk bil - peta bort håret från ansiktet - köpa mjölk på konsum - HEMMA upptäcka dressing i håret. Som Den Där Mary, fast med vitlökslukt.
