Barnfri helg
Barn- och jobbfria helger är bland det bästa jag vet, antagligen för att de inträffar väldigt sällan. Den här är iallafall en sådan.
Barnen for till sin morfar och Berith igår förmiddag, och jag högg in med dammsugare och mopp, städade så det stod härliga till. Sen soffhäng med boken jag läser just nu: Kalla det vad fan du vill av Marjaneh Bakhtiari. Sjukt kul om en iransk familjs liv i Sverige.
Ni som inte har barn fattar kanske inte riktigt vilken LYX det är att få ligga i soffan i lugn och ro, och läsa, kanske somna till en sväng.. Lyssna på den musik du vill, med vilken volym du vill, utan att bli avbruten med hundra frågor om varför månen lyser både på dagen och natten, varför man inte kan grilla korv på solen, vilken färg det blir om man blandar röd, blå, orange och rosa... Alla dessa varför är ganska charmiga, men ack så skönt att vila öronen från dem ibland.
Kvällen fortsatte med besök av Elin. Gamla tider avhandlades, nya tider spånades.. Trevligt, som alltid.
Idag byter jag till vinterdäck, då mina sommardäck lider total avsaknad av mönster. Det ska visst vara bra att ha lite mönster på dom, så det är lika bra att byta.
Det kommer gå till på följande sätt:
Jag åker till Matz, aka McGyver, och ber att få låna hans braiga domkraft och tryckluftshjulbultborttagarmojäng. Han kommer fråga om jag vill ha hjälp. Jag kommer svara: Närå, det här fixar jag vettu!
Sen kommer jag bara be honom visa vart jag bäst placerar domkraften, för att det ska vara stadigt. Sen, vips, så har han bytt alla däck åt mig. Det är lite av en tradition vi har, och jag måste säga att jag tycker om den. Det räcker för mig att veta att jag skulle kunna fixa det själv, om jag var tvungen. Och han gör det inte för att han är man och jag är kvinna, han gör det för att han är en hjälpsam människa. Det är skillnad, för mig iallafall.
Barnen for till sin morfar och Berith igår förmiddag, och jag högg in med dammsugare och mopp, städade så det stod härliga till. Sen soffhäng med boken jag läser just nu: Kalla det vad fan du vill av Marjaneh Bakhtiari. Sjukt kul om en iransk familjs liv i Sverige.
Ni som inte har barn fattar kanske inte riktigt vilken LYX det är att få ligga i soffan i lugn och ro, och läsa, kanske somna till en sväng.. Lyssna på den musik du vill, med vilken volym du vill, utan att bli avbruten med hundra frågor om varför månen lyser både på dagen och natten, varför man inte kan grilla korv på solen, vilken färg det blir om man blandar röd, blå, orange och rosa... Alla dessa varför är ganska charmiga, men ack så skönt att vila öronen från dem ibland.
Kvällen fortsatte med besök av Elin. Gamla tider avhandlades, nya tider spånades.. Trevligt, som alltid.
Idag byter jag till vinterdäck, då mina sommardäck lider total avsaknad av mönster. Det ska visst vara bra att ha lite mönster på dom, så det är lika bra att byta.
Det kommer gå till på följande sätt:
Jag åker till Matz, aka McGyver, och ber att få låna hans braiga domkraft och tryckluftshjulbultborttagarmojäng. Han kommer fråga om jag vill ha hjälp. Jag kommer svara: Närå, det här fixar jag vettu!
Sen kommer jag bara be honom visa vart jag bäst placerar domkraften, för att det ska vara stadigt. Sen, vips, så har han bytt alla däck åt mig. Det är lite av en tradition vi har, och jag måste säga att jag tycker om den. Det räcker för mig att veta att jag skulle kunna fixa det själv, om jag var tvungen. Och han gör det inte för att han är man och jag är kvinna, han gör det för att han är en hjälpsam människa. Det är skillnad, för mig iallafall.
Jantelagen?
-Jag är jävligt rolig, ofta får jag folk att skratta.
- Jag är en väldigt givmild person, kan jag hjälpa andra ekonomiskt eller med praktisk hjälp, så gör jag det.
- Jag vet att jag är förbannat snygg/smart/duktig.
Efter andras uttalanden som dessa, börjar någon form av process i min hjärna, ett ifrågasättande och analyserande om påståendet, med en slutsats som ofta är den motsatta.
Varför? Är det typiskt svenskt eller är det bara jag?
Jantelagen gör sig påmind, tro inte att du är nåt.
Upphöjning funkar bättre för mig om det kommer från någon annan än från personen som det gäller själv.
Än har jag bara konstaterat att det är så, inte varför.
Varför är det något "fult" att ha högt uttalade tankar om hur bra man är?
Tar mitt microvärmda kaffe med smak av gårdagens micropopcorn och funderar vidare på mitt resonemang...
- Jag är en väldigt givmild person, kan jag hjälpa andra ekonomiskt eller med praktisk hjälp, så gör jag det.
- Jag vet att jag är förbannat snygg/smart/duktig.
Efter andras uttalanden som dessa, börjar någon form av process i min hjärna, ett ifrågasättande och analyserande om påståendet, med en slutsats som ofta är den motsatta.
Varför? Är det typiskt svenskt eller är det bara jag?
Jantelagen gör sig påmind, tro inte att du är nåt.
Upphöjning funkar bättre för mig om det kommer från någon annan än från personen som det gäller själv.
Än har jag bara konstaterat att det är så, inte varför.
Varför är det något "fult" att ha högt uttalade tankar om hur bra man är?
Tar mitt microvärmda kaffe med smak av gårdagens micropopcorn och funderar vidare på mitt resonemang...
dröm...
Vaknade kallsvettig på soffan, mitt i en dröm.
Jag drömde att jag var djupt religiös, och tankarna som styrde mina handlingar övervägdes noga. Skulle Gud tycka att det var okej att utföra handlingen? Eller att ens tänka den tanken?
Om jag kom fram till att svaret rimligen skulle vara Nej, så skulle jag på något sätt straffa mig själv för att rentvå mig från det smutsiga.
Jag var ju skyldig honom det, han som givit mig livet. Jag visste att han iakttog och betraktade mig, hela tiden, överallt. Ingenstans kunde jag undkomma honom.
Eftersom han hade full koll på vilka tankar som upptog min hjärna så var jag tvungen att hålla mig nästan maniskt sysselsatt, för att inte tankarna skulle leda mig till synd.
Så en dag, på vägen hem i bilen, stod plötsligt ett rådjur mitt i vägbanan. Jag hade inte en chans att styra undan, utan smällde rakt in i djuret och vidare ner i diket.
Det resulterade i ett liv i rullstol, förmodligen var jag förlamad från midjan och ner.
Det var han, Gud, som hade placerat rådjuret i vägen för att jag hade tänkt orena tankar, tankar på synd. Detta var straffet mot mig, och jag hade förtjänat det.
Varje dag skulle jag be om syndernas förlåtelse, och hoppas på minsta tecken från honom att han förlåtit mig.
Jag drömde att jag var djupt religiös, och tankarna som styrde mina handlingar övervägdes noga. Skulle Gud tycka att det var okej att utföra handlingen? Eller att ens tänka den tanken?
Om jag kom fram till att svaret rimligen skulle vara Nej, så skulle jag på något sätt straffa mig själv för att rentvå mig från det smutsiga.
Jag var ju skyldig honom det, han som givit mig livet. Jag visste att han iakttog och betraktade mig, hela tiden, överallt. Ingenstans kunde jag undkomma honom.
Eftersom han hade full koll på vilka tankar som upptog min hjärna så var jag tvungen att hålla mig nästan maniskt sysselsatt, för att inte tankarna skulle leda mig till synd.
Så en dag, på vägen hem i bilen, stod plötsligt ett rådjur mitt i vägbanan. Jag hade inte en chans att styra undan, utan smällde rakt in i djuret och vidare ner i diket.
Det resulterade i ett liv i rullstol, förmodligen var jag förlamad från midjan och ner.
Det var han, Gud, som hade placerat rådjuret i vägen för att jag hade tänkt orena tankar, tankar på synd. Detta var straffet mot mig, och jag hade förtjänat det.
Varje dag skulle jag be om syndernas förlåtelse, och hoppas på minsta tecken från honom att han förlåtit mig.
Min mardröm, någon annans verklighet?....
idioti.
Att varje dag, i olika situationer, göra samma sak på samma sätt och ur det förvänta sig en förändring, en framgång, det är idioti.
Varför hittar jag aldrig den rätta?
Varför når jag inte högre poster i mitt arbetsliv?
Varför har jag inte fler vänner?
Varför har jag aldrig mer pengar kvar i slutet på månaden?
Därför att du inte ändrar ditt mönster i dina försök att uppnå detta? Börja där så ska du se att det händer något.
Varför hittar jag aldrig den rätta?
Varför når jag inte högre poster i mitt arbetsliv?
Varför har jag inte fler vänner?
Varför har jag aldrig mer pengar kvar i slutet på månaden?
Därför att du inte ändrar ditt mönster i dina försök att uppnå detta? Börja där så ska du se att det händer något.
vem bestämmer över ditt liv?
Norrköpings Kommun blir efter årsskiftet en rökfri arbetsplats.
Det innebär att jag som anställd blir delvis rökfri efter årsskiftet. Jättefint. Bra initiativ.
Det är inte så att jag inte fattar vad jag utsätter min kropp för med min rökning, för helt dum i huvudet är jag inte. Men om jag ska sluta röka tycker jag att det är rimligt att beslutet är fattat av mig på frivillig grund, inte genom tvång av min arbetsgivare.
Detta ska främja hälsan bland de anställda och få ner antalet sjukskrivningar. Jag har aldrig slutat röka, mer än ett par dagar, eftersom jag helt enkelt inte velat. Jag menar, det är ju inte svårt, det är bara att ge fan i det, men har man ingen som helst vilja eller motivation så skiter det sig från start.
"It's simple, but not easy"... (Tony Henderson)
Eftersom jag även nu saknar såväl viljan som motivationen, skulle jag kunna tänka mig att mina redan osunda matvanor kommer bli om möjligt ännu osundare i och med detta. Jag väljer att skylla på det där belöningscentrat i hjärnan som går igång på sött, det där vi har haft med oss sedan stenåldern eller så.
(Det är för övrigt alltid smidigt att hitta något att skylla på, det fråntar en eget ansvar och man kan fortsätta vara ett offer för omständigheterna.)
Summan är att det ena osunda beteendet följer det andra, vilket gör att jag effektivt täpper igen mina blodkärl inifrån med annat istället för gifterna cigaretterna ger.
Mitt humör kommer inte att vara på topp, snarare tvärtom efter begäret blandat med sockertoppar och dalar.
Jag är skeptisk.
Men jo visst, jag ska göra mitt bästa. Absolut. Alternativet är ju att hitta en annan arbetsgiavre.
Dessutom bestämmer JAG att jag slutar den 25/11. För att JAG vill det. Inte något annat.
Det innebär att jag som anställd blir delvis rökfri efter årsskiftet. Jättefint. Bra initiativ.
Det är inte så att jag inte fattar vad jag utsätter min kropp för med min rökning, för helt dum i huvudet är jag inte. Men om jag ska sluta röka tycker jag att det är rimligt att beslutet är fattat av mig på frivillig grund, inte genom tvång av min arbetsgivare.
Detta ska främja hälsan bland de anställda och få ner antalet sjukskrivningar. Jag har aldrig slutat röka, mer än ett par dagar, eftersom jag helt enkelt inte velat. Jag menar, det är ju inte svårt, det är bara att ge fan i det, men har man ingen som helst vilja eller motivation så skiter det sig från start.
"It's simple, but not easy"... (Tony Henderson)
Eftersom jag även nu saknar såväl viljan som motivationen, skulle jag kunna tänka mig att mina redan osunda matvanor kommer bli om möjligt ännu osundare i och med detta. Jag väljer att skylla på det där belöningscentrat i hjärnan som går igång på sött, det där vi har haft med oss sedan stenåldern eller så.
(Det är för övrigt alltid smidigt att hitta något att skylla på, det fråntar en eget ansvar och man kan fortsätta vara ett offer för omständigheterna.)
Summan är att det ena osunda beteendet följer det andra, vilket gör att jag effektivt täpper igen mina blodkärl inifrån med annat istället för gifterna cigaretterna ger.
Mitt humör kommer inte att vara på topp, snarare tvärtom efter begäret blandat med sockertoppar och dalar.
Jag är skeptisk.
Men jo visst, jag ska göra mitt bästa. Absolut. Alternativet är ju att hitta en annan arbetsgiavre.
Dessutom bestämmer JAG att jag slutar den 25/11. För att JAG vill det. Inte något annat.
Livet ur en 4-årings perspektiv
Idag fick jag följa med pappa ut i garaget. Han sa att det snart kommer att bli halt på vägarna, så bilen måste få nya däck.
Ett efter ett bytte han ut hjulen på bilen. Det verkade vara ganska svårt, för han sa ofta några av dom där orden jag inte får säga.
Sen, när han var klar, så såg han sådär nöjd ut som han bara gör när han har gjort något riktigt bra. Jag tyckte det såg ganska roligt ut, det där med att byta däck, och pappa sa ju att det var viktigt att göra det i tid. Tur att han nämnde det, för jag har ju hur många bilar som helst att byta på.
Jo då, mycket riktigt så var det svårt och jobbigt att få loss hjulen. Jag hade hunnit med den blåa, den röda och hjullastaren när mamma och pappa kom in i mitt rum för att se vad jag gjorde. Stolt visade jag dem vad jag hade gjort, men de blev inte det minsta stolta över mig, snarare tvärtom, de såg besvikna och lite arga ut.
Varför? Jag gjorde ju bara precis som han hade sagt att man skulle?...
Ett efter ett bytte han ut hjulen på bilen. Det verkade vara ganska svårt, för han sa ofta några av dom där orden jag inte får säga.
Sen, när han var klar, så såg han sådär nöjd ut som han bara gör när han har gjort något riktigt bra. Jag tyckte det såg ganska roligt ut, det där med att byta däck, och pappa sa ju att det var viktigt att göra det i tid. Tur att han nämnde det, för jag har ju hur många bilar som helst att byta på.
Jo då, mycket riktigt så var det svårt och jobbigt att få loss hjulen. Jag hade hunnit med den blåa, den röda och hjullastaren när mamma och pappa kom in i mitt rum för att se vad jag gjorde. Stolt visade jag dem vad jag hade gjort, men de blev inte det minsta stolta över mig, snarare tvärtom, de såg besvikna och lite arga ut.
Varför? Jag gjorde ju bara precis som han hade sagt att man skulle?...
Flerbarnstillägg.
Fortsätter bomba försäkringskassan med mina samtal.. Idag handlade det om flerbarnstillägg. Ensam man och son flyttar till ensam kvinna med son och dotter. Summan blir ny familj med tre barn. Tre barn genererar i mer bidrag, det har man ju lärt sig. Därför ringde jag till dem för att kolla upp det hela.
-Är ni eller har ni varit gifta? Med varandra alltså.
- Nej...
- Har ni gemensamma barn?
- Nej, inte det heller.
- Då kan ni inte få flerbarnstillägg.
- Nähä... (kommer av mig lite, men hittar fattningen igen.) Men om vi hade varit gifta, och skilda för den delen, eller hade gemensamma barn, då hade det funkat? Och då hade våra nuvarande barn fått rida med på den vågen så att säga?
- Ja just det.
- Men varför är det så?
Ungefär här förväntar jag mig att få en bra, konkret förklaring med en god grund och en substans. Den behöver inte vara bra så tillvida att jag vinner på den, men den har ett innehåll iallafall.
Det visade sig dock vara att ha alldeles för höga tankar om människan i andra änden och hela det maskineri hon representerade. Svaret blev:
- För att våra regler säger så.
- Men hur har de reglerna kommit till? Och varför har de inte ändrats i takt med att den nya familjesituationen ändras?
- Det kan jag tyvärr inte svara på.
Slut på samtalet.
Jag har en idé:
Ge mig en vettig lön för det jobb jag utför, så jag slipper gripa efter halmstrån i form av alla dessa jävla bidrag.
Bidrag är i grunden bra, men när de består av halva den totala inkomsten, då är inkomsten allt annat än okej.
Kanske är det så att jag har det lite för bra? Bidragen fyller upp tomrummet på ett effektivt sätt och gör att kämpandet för lönen, för jämställdhet och allt annat som kommer med den, kommer av sig?
Kämpandet riktas då mot fel håll, mot bidragen. För att det är lättare att vinna? Klart det är, när jag alrdig har provat något annat.
..Nu blev det lite jobbigt. Bra det.
-Är ni eller har ni varit gifta? Med varandra alltså.
- Nej...
- Har ni gemensamma barn?
- Nej, inte det heller.
- Då kan ni inte få flerbarnstillägg.
- Nähä... (kommer av mig lite, men hittar fattningen igen.) Men om vi hade varit gifta, och skilda för den delen, eller hade gemensamma barn, då hade det funkat? Och då hade våra nuvarande barn fått rida med på den vågen så att säga?
- Ja just det.
- Men varför är det så?
Ungefär här förväntar jag mig att få en bra, konkret förklaring med en god grund och en substans. Den behöver inte vara bra så tillvida att jag vinner på den, men den har ett innehåll iallafall.
Det visade sig dock vara att ha alldeles för höga tankar om människan i andra änden och hela det maskineri hon representerade. Svaret blev:
- För att våra regler säger så.
- Men hur har de reglerna kommit till? Och varför har de inte ändrats i takt med att den nya familjesituationen ändras?
- Det kan jag tyvärr inte svara på.
Slut på samtalet.
Jag har en idé:
Ge mig en vettig lön för det jobb jag utför, så jag slipper gripa efter halmstrån i form av alla dessa jävla bidrag.
Bidrag är i grunden bra, men när de består av halva den totala inkomsten, då är inkomsten allt annat än okej.
Kanske är det så att jag har det lite för bra? Bidragen fyller upp tomrummet på ett effektivt sätt och gör att kämpandet för lönen, för jämställdhet och allt annat som kommer med den, kommer av sig?
Kämpandet riktas då mot fel håll, mot bidragen. För att det är lättare att vinna? Klart det är, när jag alrdig har provat något annat.
..Nu blev det lite jobbigt. Bra det.
livet just nu
Det lömska lilla stycket till katt måste ha spottat ut senaste p-pillret.. Nu går hon och jamar, nej, skriker, ut sin längtan efter en proper hanne (eller hona, det där vet jag ganska lite om som väl är) att få bedriva lite tid i avskildhet med. (Vilket jag inte heller vet så mycket om, det var bara ett antagande. Avskildheten alltså.)
Samtidigt dundrar Tove på med Smurfhits på högsta volym, med stängda dörrar iochförsig, men de är till föga nytta.
Jag sitter och funderar på vilket som är värst, men jag vet ärligt talat inte.
Samtidigt slår det mig, att om man har tid att sitta och fundera ut ovanstående, och dessutom sitta och skriva ner det, då är man en ganska sorglig själ. Med alldeles för mycket fritid.
... Jag återgår till min bok...
Samtidigt dundrar Tove på med Smurfhits på högsta volym, med stängda dörrar iochförsig, men de är till föga nytta.
Jag sitter och funderar på vilket som är värst, men jag vet ärligt talat inte.
Samtidigt slår det mig, att om man har tid att sitta och fundera ut ovanstående, och dessutom sitta och skriva ner det, då är man en ganska sorglig själ. Med alldeles för mycket fritid.
... Jag återgår till min bok...
..men sen då?
...Förväntansfullt går barnet ut i skogen med sin pappa, hon ska få följa med på jakten för första gången.. Hon har just återhämtat sig från chocken över att tomten inte finns på riktigt, något hennes föräldrar omsorgsfullt lurat i henne sedan hon kunde stå.
Så fäller pappa en riktigt stor ståtlig älgtjur, hon hoppar av glädje... BULLKALAS!!!
...Vilken besvikelse när det visar sig bara vara massa kletiga inälvor i den förbannade älgen!! Nu förstår hon varför de andra barnen bara skrattade åt henne när hon berättade om vad som skulle hända, tidigare under dagen...
Så fäller pappa en riktigt stor ståtlig älgtjur, hon hoppar av glädje... BULLKALAS!!!
...Vilken besvikelse när det visar sig bara vara massa kletiga inälvor i den förbannade älgen!! Nu förstår hon varför de andra barnen bara skrattade åt henne när hon berättade om vad som skulle hända, tidigare under dagen...
kontrast
..Till att dagisbarnen här hemma inte ens går ut i skogen under älgjakten.
Pangar man älgen trillar det ut bullar...
Pangar man älgen trillar det ut bullar...
kluvna jag
Med ena handen betalar de min lön, och med den andra tar de mitt hus och hem. Utan så mycket som en ansträngning till att hjälpa till att hitta "ett likvärdigt boende". Nu valde jag att lösa det själv, utan att vänta på deras förslag, men de som är kvar då? Hur mycket hjälp har de fått? Inte mycket. Det får helst inte kosta något alls, och jag kan ångra att jag var så jävla samarbetsvillig, att jag inte propsade på mer ersättning, fler alternativ att välja mellan.
Men jag var ju, till skillnad från de flesta andra, redan på väg, även om kommunen inte visste det.
Det är med stor kluvenhet jag går till jobbet ibland. Sedan tänker jag för mig själv att det spelar ju ingen roll vad jag säger eller gör.. Lilla jag, vad har jag att sätta emot, och vad bryr de sig om det?
Ja, det kan vara mycket, tänker mitt andra jag då. För om alla bara håller tyst och rättar sig i ledet för att de inte tror att någon lyssnar, så händer ju absolut ingenting. Men om en börjar.. Så kanske de andra följer efter.
I det här fallet skulle det dock bara leda till att planerna senareläggs, om man överklagar. Men då har man ju iallafall gjort sig hörd. Visat att man inte tycker det är okej.
En välformulerad insändare eller två kan vara på sin plats. För att uppmärksamma det, inte låta dem köra över den lilla människan.
Återigen går jag till jobbet, det jobb som kantas av nerdragningar, där alla som har en vilja, intresse och ambition snart slås av det faktum att det inte finns resurser att tillgodose detta.
De boende som inte har annat att välja på än att rätta sig efter att det inte finns tillräckligt med personal för att fylla deras behov. Ett behov av att få komma ut, få frisk luft, se annat än våningen i en kvart.
Då undrar jag om det verkligen är värt det....
Men jag var ju, till skillnad från de flesta andra, redan på väg, även om kommunen inte visste det.
Det är med stor kluvenhet jag går till jobbet ibland. Sedan tänker jag för mig själv att det spelar ju ingen roll vad jag säger eller gör.. Lilla jag, vad har jag att sätta emot, och vad bryr de sig om det?
Ja, det kan vara mycket, tänker mitt andra jag då. För om alla bara håller tyst och rättar sig i ledet för att de inte tror att någon lyssnar, så händer ju absolut ingenting. Men om en börjar.. Så kanske de andra följer efter.
I det här fallet skulle det dock bara leda till att planerna senareläggs, om man överklagar. Men då har man ju iallafall gjort sig hörd. Visat att man inte tycker det är okej.
En välformulerad insändare eller två kan vara på sin plats. För att uppmärksamma det, inte låta dem köra över den lilla människan.
Återigen går jag till jobbet, det jobb som kantas av nerdragningar, där alla som har en vilja, intresse och ambition snart slås av det faktum att det inte finns resurser att tillgodose detta.
De boende som inte har annat att välja på än att rätta sig efter att det inte finns tillräckligt med personal för att fylla deras behov. Ett behov av att få komma ut, få frisk luft, se annat än våningen i en kvart.
Då undrar jag om det verkligen är värt det....
Utvecklingssamtal
Var på utvecklingssamtal med Tove och hennes lärare igår.
Pratade runt problemen att koncentrera sig att läsa, skriva och räkna och hur man kan komma til lösning med det. Det blir ett "åtgärdsprogram" för henne, som konkret innebär att det finns på papper att hon behöver extra hjälp och handledning med skolarbetet, och därför får det.
Lärare och jag verkade ganska överens om att det är ju bättre att ta tag i det nu, än att komma på när hon går i femman att hon ligger långt åt helvete efter alla andra, eller mot vad som förväntas av henne.
Intill klassrummet finns ett litet rum som hon får sitta i när hon känner att det är svårt att koncentrera sig på det hon ska, främst under timmarna med egen planering. Man förväntar sig alltså att 8-åringar ska fixa att planera en timme om dagen vad de ska jobba med. Alla utom Tove förstås, som alltid är efter i de "viktigaste" ämnena, matte och svenska. Men det kanske är jag som är gammalmodig eller vad det kan bero på, som inte tror på deras förmåga. Elevernas alltså, att fixa den uppgiften.
I övrigt genomsyrades samtalet av bristen på resurser, såväl som mänskliga som andra. Det spelar ju ingen större roll hur engagerade lärarna är och vilket brinnande intresse de har, när det inte finns utrymme för dem att genomföra det i verkligheten...
Pratade runt problemen att koncentrera sig att läsa, skriva och räkna och hur man kan komma til lösning med det. Det blir ett "åtgärdsprogram" för henne, som konkret innebär att det finns på papper att hon behöver extra hjälp och handledning med skolarbetet, och därför får det.
Lärare och jag verkade ganska överens om att det är ju bättre att ta tag i det nu, än att komma på när hon går i femman att hon ligger långt åt helvete efter alla andra, eller mot vad som förväntas av henne.
Intill klassrummet finns ett litet rum som hon får sitta i när hon känner att det är svårt att koncentrera sig på det hon ska, främst under timmarna med egen planering. Man förväntar sig alltså att 8-åringar ska fixa att planera en timme om dagen vad de ska jobba med. Alla utom Tove förstås, som alltid är efter i de "viktigaste" ämnena, matte och svenska. Men det kanske är jag som är gammalmodig eller vad det kan bero på, som inte tror på deras förmåga. Elevernas alltså, att fixa den uppgiften.
I övrigt genomsyrades samtalet av bristen på resurser, såväl som mänskliga som andra. Det spelar ju ingen större roll hur engagerade lärarna är och vilket brinnande intresse de har, när det inte finns utrymme för dem att genomföra det i verkligheten...
Inställt pga älg
På torsdagar går dagisbarnen till skogen i två timmar, dock inte imorgon. Anledningen är älgjakt.
Jag glömde fråga varför när jag var där idag, och far därför iväg i mina tankar efter ett tänkbart svar på den frågan.
Kan det vara för respekt för jägarna, att låta dem jaga ostört?
-Nej, det verkar inte rimligt.
Rädslan av att bli översprungna av en älg som flyr en skottsalva i panik?
- Intressant scenario, men knappt troligt det heller.
I min lilla tankevärld kvarstår då bara en sak:
- Rädslan av att bli skjutna av en jägare.
Ligger förtroendet för byns jaktlag på den nivån, att man förutsätter att de inte kan se skillnad på 20 ungar, en meter höga, iförda neongula reflexvästar och en älg, då vetifan om det inte är dax att kolla över rutinerna på jaktlicenser i det här landet....
mmm.. likheten med en 4åring är slående.
Jag glömde fråga varför när jag var där idag, och far därför iväg i mina tankar efter ett tänkbart svar på den frågan.
Kan det vara för respekt för jägarna, att låta dem jaga ostört?
-Nej, det verkar inte rimligt.
Rädslan av att bli översprungna av en älg som flyr en skottsalva i panik?
- Intressant scenario, men knappt troligt det heller.
I min lilla tankevärld kvarstår då bara en sak:
- Rädslan av att bli skjutna av en jägare.
Ligger förtroendet för byns jaktlag på den nivån, att man förutsätter att de inte kan se skillnad på 20 ungar, en meter höga, iförda neongula reflexvästar och en älg, då vetifan om det inte är dax att kolla över rutinerna på jaktlicenser i det här landet....
mmm.. likheten med en 4åring är slående.
NU tar jag tag i det...
.. Det där med läsningen alltså. Så mycket tid, och så lite vettigt att fylla huvudet med.. Dax för förändring. Den kommer gå långsamt, det vore ett alltför tvärt kast att gå från Kalle & Hobbe till någon alltför komplicerad form av skrift.
Börjar försiktigt med Skam av Karin Alvtegen.. Verkar helt okej än så länge.
Idag packades och skickades Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra? och Kalla det vad fan du vill.
Hoppas brevbärarn har vett att lägga dom direkt i lådan.
Gör han inte det måste jag hämta ut dom på postens utlämningsställe, som i det här fallet, som bekant, är Rejmyrekiosken... I Rejmyrekiosken grillar man hamburgare. Sen steker man hamburgare. Efter det slänger man ett gäng korvar på stekbordet.
Under tiden har man så lite ventilation som möjligt på. (Det sista var ett antagande som helt saknar substans, men gav det hela lite mer tyngd.)
Min poäng är att mina böcker kommer lukta på det viset, och det blir så jobbigt, för då kan jag ju inte läsa, för jag måste äta för jag blir hungrig, och... äääh. Klart han lägger dom i lådan.
Börjar försiktigt med Skam av Karin Alvtegen.. Verkar helt okej än så länge.
Idag packades och skickades Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra? och Kalla det vad fan du vill.
Hoppas brevbärarn har vett att lägga dom direkt i lådan.
Gör han inte det måste jag hämta ut dom på postens utlämningsställe, som i det här fallet, som bekant, är Rejmyrekiosken... I Rejmyrekiosken grillar man hamburgare. Sen steker man hamburgare. Efter det slänger man ett gäng korvar på stekbordet.
Under tiden har man så lite ventilation som möjligt på. (Det sista var ett antagande som helt saknar substans, men gav det hela lite mer tyngd.)
Min poäng är att mina böcker kommer lukta på det viset, och det blir så jobbigt, för då kan jag ju inte läsa, för jag måste äta för jag blir hungrig, och... äääh. Klart han lägger dom i lådan.
mat jag inte bör tillaga del 1
Blodpudding är väl ändå bland det enklaste, simplaste man kan tillaga i matväg? Ja förutom makaroner, men dom behöver man ju ha någonting till, blodpudding är ju ett färdigt koncept, förutom sylten.. Och ja, om man så vill, vitkål.
Jag hade en idé som jag ångrar att jag inte valde från början: Att stoppa dom i brödrosten, det vore ju onekligen väldigt smidigt.
Men så tänkte jag att smakupplevelsen nästa gång jag äter rostat bröd skulle bli lite.. .. ja... av en besvikelse helt enkelt.
Till sak:
Jag stekte dom förbannade skivorna. På för hög värme. För länge. Hur fan kan man avgöra att något som ska vara svart har blivit bränt??!
Ja, förutom på lukten, men den hade inte utvecklats ännu just då.
Förlåt barnen att jag serverar er bränd mat som om det vore världens naturligaste. Men jag visste ju inte...
Och nästa gång.. Säg till mig.. Säg Mamma den här maten var fan det vidrigaste du har gjort!!! Snälla gör aldrig om det!!
Annars är ju risken att jag gör om det.. Och det vill ni inte. Om jag någon gång ska bli ett ämne hos er psykolog så vill jag inte att det ska vara för att jag valde att steka blodpuddingen på spisen istället för att göra den i brödrosten. Och fatalt misslyckas med uppgiften.
Jag hade en idé som jag ångrar att jag inte valde från början: Att stoppa dom i brödrosten, det vore ju onekligen väldigt smidigt.
Men så tänkte jag att smakupplevelsen nästa gång jag äter rostat bröd skulle bli lite.. .. ja... av en besvikelse helt enkelt.
Till sak:
Jag stekte dom förbannade skivorna. På för hög värme. För länge. Hur fan kan man avgöra att något som ska vara svart har blivit bränt??!
Ja, förutom på lukten, men den hade inte utvecklats ännu just då.
Förlåt barnen att jag serverar er bränd mat som om det vore världens naturligaste. Men jag visste ju inte...
Och nästa gång.. Säg till mig.. Säg Mamma den här maten var fan det vidrigaste du har gjort!!! Snälla gör aldrig om det!!
Annars är ju risken att jag gör om det.. Och det vill ni inte. Om jag någon gång ska bli ett ämne hos er psykolog så vill jag inte att det ska vara för att jag valde att steka blodpuddingen på spisen istället för att göra den i brödrosten. Och fatalt misslyckas med uppgiften.
..sen har vi brorsan...
Han är inte lika brydd om vad som är kvinnligt, manligt och vad som förväntas av honom..
Han skulle helt klart kunna tänka sig att vara lucia i dagisets luciatåg. Han tittar på brudklänningar i skyltfönster och suckar drömmande:
"Mamma, en SÅN vill jag ha!"
Förr hade ofta syrrans paljettdekorerade kjol på sig och sprang runt med ett trollspö och lekte Tingeling.. Det är ju fint.. Men ändå kommer jag på mig själv att reagera på det som ett avvikande beteende, även om jag tycker att det är ett bra beteende. Undrar om han märker det också... Antagligen, han är ju ett barn, inte dum.
Han skulle helt klart kunna tänka sig att vara lucia i dagisets luciatåg. Han tittar på brudklänningar i skyltfönster och suckar drömmande:
"Mamma, en SÅN vill jag ha!"
Förr hade ofta syrrans paljettdekorerade kjol på sig och sprang runt med ett trollspö och lekte Tingeling.. Det är ju fint.. Men ändå kommer jag på mig själv att reagera på det som ett avvikande beteende, även om jag tycker att det är ett bra beteende. Undrar om han märker det också... Antagligen, han är ju ett barn, inte dum.
Manligt/kvinnligt/genus/roller
Tove om att Peter flyttar in:
- Då får han ta hand om och skydda familjen.
- Varför det?
- För att han blir pappan. Pappan gör det. Skyddar resten av familjen.
- Är det så? Varför? Varför kan inte mamman göra det?
- Jag vet inte... Det bara är så.
Är det jag som genom min uppfostran fått henne att tänka så? Eller hur kommer det sig? Kan det vara ett uttryck för den trygghet hon känner inför att bli en "riktig" familj och få en manlig förebild igen? Och vilka tankar har hon då haft om mig det senaste 1½ året som ensam familjeförsörjare? Har hon inte trott på min förmåga att klara ut uppgiften? Eftersom jag är mamma? Även om det inte är jag genom min uppfostran direkt som får henne att tänka så, så är det ju det indirekt eftersom jag då inte heller ifrågasatt och fått henne att tänka i olika vinklar.
Jag säger inte att hennes tankesätt är fel, det är bra att hon har en åsikt, men att det vore bra om hon vidgar sina perspektiv lite, och ser utanför samhällets givna ramar.
Men hon är ju bara 8 år, spänn av!!!
Ja, och det är väl nu om någon gång man kan påverka henne, på både gott och ont. Det är nu hon bygger upp sin bild av hur samhället ser ut och vilka förväntningar det har på henne.
Om hon då tror att det ska vara så att kvinnan är i beroendeställning till mannen som där för att försvara och skydda henne, försörja henne, så låter hon sig ju bli den "svaga". Om hon nu väljer att ha det så är upp till henne, men det är nu jag kan komma med olika infallsvinklar och låta henne själv se alternativen.
Det är det minsta jag kan göra för henne.
- Då får han ta hand om och skydda familjen.
- Varför det?
- För att han blir pappan. Pappan gör det. Skyddar resten av familjen.
- Är det så? Varför? Varför kan inte mamman göra det?
- Jag vet inte... Det bara är så.
Är det jag som genom min uppfostran fått henne att tänka så? Eller hur kommer det sig? Kan det vara ett uttryck för den trygghet hon känner inför att bli en "riktig" familj och få en manlig förebild igen? Och vilka tankar har hon då haft om mig det senaste 1½ året som ensam familjeförsörjare? Har hon inte trott på min förmåga att klara ut uppgiften? Eftersom jag är mamma? Även om det inte är jag genom min uppfostran direkt som får henne att tänka så, så är det ju det indirekt eftersom jag då inte heller ifrågasatt och fått henne att tänka i olika vinklar.
Jag säger inte att hennes tankesätt är fel, det är bra att hon har en åsikt, men att det vore bra om hon vidgar sina perspektiv lite, och ser utanför samhällets givna ramar.
Men hon är ju bara 8 år, spänn av!!!
Ja, och det är väl nu om någon gång man kan påverka henne, på både gott och ont. Det är nu hon bygger upp sin bild av hur samhället ser ut och vilka förväntningar det har på henne.
Om hon då tror att det ska vara så att kvinnan är i beroendeställning till mannen som där för att försvara och skydda henne, försörja henne, så låter hon sig ju bli den "svaga". Om hon nu väljer att ha det så är upp till henne, men det är nu jag kan komma med olika infallsvinklar och låta henne själv se alternativen.
Det är det minsta jag kan göra för henne.
vackert..
Fint land är det vi lever i. Synd att man inte fattar det oftare än man gör. Sån är jag iallafall... Fattar inte saker förrän det är för sent. Jobbar på det. Att ändra det alltså. Jämt.
Någonstans i Östgötska skogar på väg hem från jobbet...
En fika på altanen efter en cykeltur kanske? Medan värmen är här...
Någonstans i Östgötska skogar på väg hem från jobbet...
En fika på altanen efter en cykeltur kanske? Medan värmen är här...
familj.
Snart blir vi familj. Jorå, i månadsskiftet om allt går som det ska.
Eller alltså... Vi är ju familj nu med, fast utan en sån där pappa. Det är läskigt att flytta ihop. Och roligt. Och spännande. Och läskigt.
Sa jag läskigt också?
Men mest bara kul och skönt och såna där bra saker.
Om inte annat är det så väldans opraktiskt att vara särbo med nån som bor 116 mil bort.
- Hej hej, tänkte vi kunde kolla på film?
- Ja, skitkul! Jag åker nu då! Så är jag hos dig vid... eeeh.. tre imorgon eftermiddag?
Jag menar, det funkar ju inte!
Eller alltså... Vi är ju familj nu med, fast utan en sån där pappa. Det är läskigt att flytta ihop. Och roligt. Och spännande. Och läskigt.
Sa jag läskigt också?
Men mest bara kul och skönt och såna där bra saker.
Om inte annat är det så väldans opraktiskt att vara särbo med nån som bor 116 mil bort.
- Hej hej, tänkte vi kunde kolla på film?
- Ja, skitkul! Jag åker nu då! Så är jag hos dig vid... eeeh.. tre imorgon eftermiddag?
Jag menar, det funkar ju inte!
barnprogram...
TV:n är på.. Barnprogram...
Vad fan är det för barnprogram nu för tiden?!
För tillfället tittar vi på en blå flodhäst som har spolats ner i kloakerna och nu lever livet där nere. Som brallor har han nån slags balja upphängd i hängslen.
Alltså.. Flodhäst - nerspolad.. BLÅ flodhäst. Nerspolad.
Nu ska jag rädda mitt barn från TV:n....
Vad fan är det för barnprogram nu för tiden?!
För tillfället tittar vi på en blå flodhäst som har spolats ner i kloakerna och nu lever livet där nere. Som brallor har han nån slags balja upphängd i hängslen.
Alltså.. Flodhäst - nerspolad.. BLÅ flodhäst. Nerspolad.
Nu ska jag rädda mitt barn från TV:n....
